Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Delning. Weichsel (med en ytvidd af 630 kvadratmil och 600,000 människor);
Österrike östra Galizien och Lodomerien (1,400 kvadratmil, 300
städer och köpingar, 6,000 byar, nära 3 millioner människor);
Ryssland östra delen af Litaven till Duna och Dnjepr (2,000
kvadratmil, 1,800,000 invånare). Andra delningen egde rum 1793,
då Polen inskränktes till knapt en tredjedel af sitt gamla område.
Återstoden delades två år senare mellan de tre röfvarestaterna,
af hvilka sålunda slutligen Preussen tillskansat sig 2,700
kvadratmil och 2,700,000 invånare, Österrike 2,200 kvadratmil och 4,200,000
invånare, samt Ryssland 9,000 kvadratmil och 6,200,000 invånare.
De tre makterna förklarade sig hafva utfört sitt värk »af kärlek
till freden och för undersåtarnes välfärds skull».
Mordet Detta värk — Polens dödande och lemlästning — måste i
all rättfärdighets namn bränmärkas såsom ett af »statskonstens»
mest fasaväckande våldsdåd. Det må än så mycket kunna
förklaras af Polens föregåenden och betraktas som ett naturligt slut
på ett krigiskt stormansvälde, men kan aldrig vändas till
böd-larnes försvar.
Fredrik ii. Af desse är Fredrik II mest ansvarig, ty på denne ovanligt
begåfvade konung kunde man ställa stora anspråk. Sjuåriga
kriget (1756 — 1763) kunde väl varit honom nog för att visa
fåfängligheten i att vinna varaktiga frukter förnämligast med
svärdet. Det hade offrat öfver en million män på slagfälten och
troligen minst lika många människor genom de aldrig svikande
följeslagarne, sjukdom och nöd. Likväl slutade detta krig, utan
att förändra de europeiska staternas inre förhållanden och yttre
ställning till hvarandra. Må hända fins det icke något bättre att
taga vara på från Fredrik II:s märkliga lefnad, än dessa hans på en
rik erfarenhet grundade ord: »Jag anser ingen eröfring, som jag
gjort, värd ett års ränta på de pängar, den kostat!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
