- Project Runeberg -  Världsfreden /
478

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hela antalet fransmän, som under Napoleons regering stäldes
under fanorna, uppgick sålunda till 2,797,665.

*



Europas Redan i Italien hade man tydligen genomskådat Napoleons,

härskare, med Karl den stores likartade sträfvanden att grundlägga en
universalmonarki, att göra alla Europas stater beroende af
Frankrike, att skänka dess kronor såsom ärftliga län åt sina släktingar
samt att låta den på franskt sätt inrättade statsförvaltningen och
lagskipningen ledas genom fransmän eller franskt sinnade
infödingar. Och allt detta skulle utföras med svärdet. Napoleon
skref till sin broder Josef, att han icke kunde vinna italienarnes
kärlek genom en mild regering, utan endast imponera på dem
genom ingifvandet af en »hälsosam skräck». Efter freden i Tilsit
(1807), där Preussens konung förlorade hälften af sina länder,
skulle den ryske härskaren få »dela världsherraväldet» med
Napoleon. Denne närmade sig nu höjden af makt och härlighet.
Sedan han sammanträffat med Alexander i Erfurt (1808), där
fursteglansens hela ståt utvecklades och fyra konungar samt
tretiofyra furstar från Tyskland infunno sig, för att bringa
tide-hvarfvets man sin hyllning och söka hans svit», syntes Europa
sväfva i fara att falla under ett franskt och ryskt välde. Men
detta förbund hvilade på allt • för lös grund att länge kunna
hålla i hop.

Napoleons sol var imellertid allt jämt i uppgående, medan
hans egne krigare fingo litet af glädjen men mycket af lidande.
Efter slaget vid Aspern och Esslingen (1809), där öfver 15,000
af dem lågo döde på valplatsen, rasade en fruktansvärd nöd
bland dessa stackars människor. Man slaktade hästar för att
stilla sin hunger, och mången släckte sin törst i Donaus gytjiga
vatten, i hvilket flöto tusentals lik. Följde så slaget vid Wagram.
Österrike var besegradt. Och Napoleon, som skilt sig från sin
gemål, käjsarinnan Josefine, förmäldes med österrikiske käjsarens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free