Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erfurt till Rehn och lyckades genom en under återtåget vunnen
seger öfver bajrarne vid Hanau komma undan med återstoden
af sin här, 70,000 man, af hvilka dock hälften inom mindre än
två månader dog på de öfverfylda sjukhusen.
Efter Så snart Napoleon om natten den 19:e oktober lämnat
stormningen. Leipzig, stormades staden genast af de förbundne. En svensk
officer, K. G. Klingspor, som deltog i denna stormning, beskrifver
de rysligheter, han därefter måste bevittna, på följande sätt:
Alla gator voro öfverfylda af döde och döende. Pä många ställen
lågo hopar af desse olycklige, och i rännstenarne flödade människoblod som
vatten. De hvita husen voro på två å tre alnars höjd öfver allt bestänkta
och ofta färgade af blod. De blesserade, som hade krafter därtill, stödde sig
mot väggarne. I strömmarne i staden var sä ofantligt med döda människor
och hästar, att till och med kvarnarne stannade däraf, och man såg värkliga
fördämningar af lik. Det var en högtidlig men dyster syn, då käjsarne af
Österrike och Ryssland samt vår kronprins, efter slutad batalj, gjorde sitt
intåg i den eröfrade staden, då deras färd gick öfver tusentuls stupade och
sårade krigare.
Efter att ha omtalat, att glädjen öfver den lyckliga utgången
af siaktningen »lyste ur allas ögon», samt »att hög och låg af
alla nationer omfamnade hvarandra», fortsätter Klingspor sålunda:
Det ansågs af höga vederbörande för mycket berömvärdt, att jag med
min trupp stannade på torget, hvilket ock var det rätta, i händelse af ett
fömyadt anfall från fiendens sida; men härför hade jag mest att tacka mitt
sjuka ben, som jag ej utan stor plåga kunde begagna. Under det jag på min
stol hvilade mig efter väl förrättadt arbete, kom en herre till mig och frågade
om han kunde vara mig till någon tjänst. Jag bad om en bit bröd, men han
svarade, att ehuru han var en af stadens större bankirer, egde han ej f. 11.
ens en brödkaka. Han gick imellertid in i sitt strax bredvid liggande präktiga
hotell och kom ut därifrån med en butelj vin och ett litet stycke ankarstock
som han funnit efter de franske soldaterna. Bristen på matvaror var i staden
stigen till sin höjd. Man kunde ej, för hur stor summa man än bjöd, erhålla
den ringaste föda. Slutligen fingo jägarbataljonerna ordres att återvända till
sina regementen. Det var en hemsk syn att se Nerikes jägardivision återvända,
med sin dödsskjutne befälhafvare i spetsen, förd på en skottkärra. Hvarje
division kom släpande med sina blesserade. På detta sätt tågade vi till
armén, som stod i linie utanför staden. Tvänne dagar passerades ännu utan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
