Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslor, som snarast föra människorna till lycka, i öfverlastad Lycksökeri.
och föga ordnad stil. Bättre förstod han sig på artilleriet. Hans
kunskap och öfverlägsenhet i detta vapen bragte honom i nära
beröring med den yngre Robespierre, som blifvit skickad till
armén, och med hvilken han snart blef ganska förtrogen. I öfrigt
höll han med alla, den ene efter den andre, som grep maktens
tyglar, till dess han själf tog dem. Såsom konungens skyddsling
var han i början rojalist; därefter en svärmare för
nationalförsamlingen, en revolutionens son, vän till girondisterna, drabant till
Robespierre och Saint-Just, samt slutligen vapendragare åt
direk-torialregeringen. Med denna stod han visserligen till en början
på tämligen spänd fot, emedan hon ej litade på honom, i följd
af hans umgänge med den yngre Robespierre, hvarför hon gaf
honom sitt misshag tillkänna genom att förflytta honom.
Förtretad däröfver, tog han afsked och kom till Paris, där han lefde
i bekymmersamma omständigheter och ofta måste sälja sina böcker,
för att kunna lifnära sig. Hans broder Josef, som gift sig rikt,
var då ej sällan hans räddare i nöden, hvilken slutligen blef så
svår, att han var betänkt på att begifva sig till Orienten och
erbjuda sultanen sin tjänst. Kanske daterar sig från denna
period hans plan till fälttåget i Egypten. Innan hans föresats
blef fullt mogen, började man dock att i franska
krigsdeparte-mentet åter erinra sig honom och snart inkallades han i
topografiska utskottet.
I detta satt han ännu, då tilldragelserna den 13 vendémiaire
och med dem de rojalistiska ansatser egde rum, som konventet
måste besluta sig att med väpnad hand tillintetgöra. Barras var
den, i hvilkens hand militärmakten lades, och som lät förordna
Napoleon till sin adjutant. De käjserlige historieskrifvarne ha
här ånyo vanstält och förvrängt förhållandena, i det att de vid
detta tillfälle genast satt Napoleon i första rummet såsom ödets
man, då han likväl egentligen stod i andra rummet och
väsentligen blott genom hjälp och understöd af Barras arbetade sig
upp. Denne var då afgjordt Frankrikes regent och den medlem
Världsfreden. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
