Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af direktorium, som hade ett slags hof omkring sig. Till detta
hof hörde äfven Josefine Beauharnais, som ej mera var ung,
men en ännu skön och förtjusande enka efter en på schavotten
dödad general. »Några dagar efter de upproriska sektionernas
afväpning», berättar Lanfrey, »infann sig hos generalstaben en
gosse af tio eller tolf års ålder för att återfordra den värja, som
tillhört hans fader, en republikens general, som under
skräckregeringen slutat sitt lif på schavotten. Denne gosse var Eugéne
Beauharnais. Rörd af hans tårar, lät Napoleon gifva honom den
begärda värjan och erhöll med anledning häraf den andra
morgonen ett tacksägelsebesök af modern, som han ända dit intills
blott känt till namnet, ehuru hon var förtrogen väninna till Barras,
hans beskyddare.» Med denna bekantskap började Napoleons
lycka. Barras, hans fru och vänner, höllo mycket af Josefine
Beauharnais, som genom sitt behag och sin älskvärdhet intog
alla människor. Napoleon gifte sig inom kort tid med henne,
hvarvid han i äktenskapskontraktet gjorde sig själf ett år äldre
och Josefine fyra år yngre. Den goda, alltid något fåfänga
Josefine blef säkerligen förtjust öfver detta galanta bedrägeri.
Såsom hemgift erhöll Napoleon högsta befälet öfver armén i
Italien. Nu låg vägen öppen till rykte och upphöjelse.
Rof och ära. Det första, som väcker uppmärksamhet hos den nye
öfver-befälhafvaren, är hans proklamationer. »Man hade dit intills»,
skrifver Lanfrey, »talat till soldaterna om att krossa tyranniet,
hämnas friheten och slita alla bojor. Men ännu aldrig hade man
lofvat dem rikedomar och lifvat deras mod genom att upptända
deras begär. Hit intills hade man förespeglat dem odödlig ära,
vunnen genom hjältemod och försakelse. Napoleon ändrade detta
med ens, i det han gaf dem hopp om förvärf och vällefnad
genom segrar och eröfringar.» Lanfrey påstår äfven, att Napoleon
gärna såg genom fingrarne med sina underfältherrar och ej utan
tillfredsställelse märkte, om de vid passande tillfällen på ej så
alldeles rättskaffens sätt riktade sig, emedan han därigenom fick
dem till en vfss grad i sitt våld. När Joubert var i Tyrolen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
