Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha framför alle biskopar rätt att presidera vid allmänt kyrkomöte. Gregorius
Han kan afsätta frånvarande prelater. Han ensam har rätt att VII.
begagna käjserlig ornat. Furstar äro förpliktade att kyssa hans
fot, och endast hans. Han har rätt att afsätta käjsare. Ingen
synod och intet kyrkomöte, som sammankallats utan hans
fullmakt, kunna kallas kanoniska. Hans domslut kunna ej upphäfvas
af någon, medan han därimot kan upphäfva påbud af hvilken
som hälst. Romerska kyrkan har varit, är och skall förblifva
ofelbar. Hvar och en, som skiljer sig från hennes läror, upphör
att vara katolsk kristen. Undersåtar kunna lösas från sin ed till
onde furstar.»
Den andliga maktens välde öfver den världsliga var nu klar
och uppenbar för hela Europa. Scenen i Canossa är en drastisk
bild af detta förhållande. Där står vid borgporten i tre bistra
vinterdagar (Januari 1077) en botgörare i hvit dräkt, uthungrad och
skälfvande af köld, och ber den oblidkelige påfven om fred och
förlikning. Botgöraren var Tysklands käjsare. Denna påfvemakt
blef än större genom korstågen. Slutligen uppnådde den sin
största höjd med Innocentius III (1198—1216), som på allt sätt innocentius
sökte förvärkliga sin grundsats, att »furstarne härska öfver land- m.
skap och riken, påfven såsom Kristi ståthållare öfver hela
jordkretsen», jämte det han förfäktade den meningen, att »påfvedömet
är folken gifvet till deras räddning, medan konungadömet blef
judarne pålagdt såsom straff för deras affall från Gud».
»Lycklige Saladin, som ej har någon påfve öfver dig», utropade Filip
August af Frankrike, när hans land lades under interdikt.
Men den påfliga myndigheten utöfvades icke längre för att
häfda stora moraliska grundsatser eller mänskliga rättigheter, utan
mestadels för världsliga politiska intressen. Därmed förrådde
den sin mission som fredstiftare och gjorde denna till en ohygglig
vanskaplighet, prunkande med Innocentius’ stolta ord: »Vi
företräda Gud på jorden!»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
