- Project Runeberg -  Världsfreden /
542

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sålunda nydanande krafter upp på kyrkans egna arbetsfält.
Påfve-dömet hade skördat inånga fördelar af munkordnarne. När
Inno-centius först ombads att stadfästa tiggarmunkarnes ordningsregler,
hade han röjt mycken tvekan. Denna visade sig i sinom tid
hafva varit väl grundad från denne påfves ståndpunkt.
Tiggar-munkarne hade med tiden blifvit lärde forskare i stället för
ursinnige fanatiker. De voro nu bland sin tids mest bildade män.
Många af lärdomens säten befunno sig i deras händer.

Bebådelse. Omkring slutet af tolfte århundradet utkom bland dem en
märklig bok, som under titeln »Det eviga evangeliet» injagade
skräck hos de kyrkliga myndigheterna. Det uppgafs, att en ängel
nedfört henne från himmelen, inristad på koppartaflor, och gifvit
henne åt en präst vid namn Cyrillus, hvilken i sin tur
öfver-lämnat henne åt abboten Oiovachino. Abboten hade varit död
vid pass femtio år, då 1250 en redogörelse för syftningen af
hans bok utgafs i form af en inledning, såsom allmänt påstods
eller misstänktes, författad af Giovanni af Parma, fransikanernas
general. Boken var kättersk, men vittnade om en stor och
mästerlig uppfattning af mänsklighetens historiska framåtskridande.
I sin inledning visade Giovanni af Parma, hur abboten Giovachino,
hvilken icke blott gjort en pilgrimsfärd till det heliga landet,
utan äfven vördats som profet och blifvit kanoniserad, och om
hvilkens renlärighet ej det minsta tvifvel höjts, som sin boks
grundtanke framhållit, att den romerska kristenheten spelat ut sin rol
och nu hunnit sitt oundvikliga slut. Han lärde vidare, att under
de kommande tiderna ingen tro skulle behöfvas, utan människorna
lefva i öfverensstämmelse med visheten och förnuftet.

*



Medeltidskyrkans många skuggsidor må icke göra oss blinda
för, att hon aldrig under sin skiftande historia helt lösgjort
sig från de kulturella grundsatser, som i början ingått i hennes
organisation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free