Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att den världsliga statskonst, hon hade att bekämpa, i regeln Machiavellis
stod lägre än hennes sämre representanters kyrkopolitik, ådaga- statskonst,
lägges tydligt nog i den beryktade italienaren Machiavellis
framställning af de grundsatser för det politiska lifvet, som under
århundraden blifvit följda.
I hans mest uppmärksammade arbete 11 Principe, som utkom
1513, säger han, att det fins tre grader af andlig förmåga bland
människor. Den första fattar saker i följd af sin egen naturliga
skarpblick, den andra, när de förklaras för henne, den tredje icke
alls. Då man talar till dessa olika klasser, måste olika sätt
användas. Den sista, som är den utan jämförelse talrikaste, är
så inskränkt och svag till förståndet, att det är mycket lätt att
narra dem. Om de ej vilja frivilligt tro, böra de tvingas därtill.
Användandet af detta tvång kan visserligen att börja med vålla
stora svårigheter och obehag, men sedan de en gång genom
nödig beslutsamhet blifvit öfvervunna, skola vördnad, trygghet,
lugn och välstånd bli följden. Måste en furste välja mellan båda,
är det för honom bättre att bli fruktad än älskad. Han bör
komma ihåg, att alla människor äro otacksamma, ombytliga, falska
och egennyttiga, att deras kärlek beror af dem själfva, men deras
fruktan af honom. Klokast gör han därför, om han väljer den
senare, som alltid är i hans egna händer.
Statskonstens hufvudsyfte är varaktighet, som uppväger allt
annat och är af vida större värde än friheten. Vill någon bringa
en stat till undergång, är det säkraste medlet han kan använda
att egga honom till djärfva företag, i hvilka han har all utsikt att
misslyckas. Människorna, heter det vidare, äro af naturen onda
och endast benägna för det goda, när de tvingas därtill. De
tänka långt mer på det närvarande än på det förflutna och fika
aldrig efter förändring, så länge de ha det bekvämt och godt.
Machiavelli erinrar sin furste, att, medan de lägre klasserna
kunna öfvergifva honom, de högre ej endast skola öfvergifva,
utan äfven ingå sammansvärjningar mot honom. Kan han ej
göra dem till fullt pålitliga vänner, är det tydligen nödvändigt att
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
