Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik vii. ning gingo oantastade öfver hedarne och ödemarkerna.
Genomträngd af höga föreställningar om käjsarmakten, sökte han öfver
allt tillvinna den vördnadsfullt erkännande. Han var mot
fred-störarne en lika sträng herre, som han visade sig frikostig och
mild för de laglydige och fridsamme.
Sedan han vidtagit kraftiga åtgärder till landsfredens
upprätthållande och genom en familjeförbindelse vunnit äfven
böh-miska kronan åt sitt hus, vände han sin uppmärksamhet till det
länge förgätna, af tvedräkt sönderslitna Italien, där han ville
upprätta fred och ordning och återställa käjsardömets försvunna
glans.
Dante (1265—1321) och det parti, hvars talan han förde,
ghibellinerna, hälsade den högsinnade käjsaren med jubel. »Då
du, Caesars och Augustus’ efterträdare», skref den store skalden
till käjsaren, »steg utför Apenninernas ås, tystnade med ens
suckarne och torkade tårarnes floder, och för Italien uppgick
hoppet om ett lyckligare århundrade, liksom när den af alla
älskade solen går upp.»
Detta var icke ett tal af en lycksökande smickrare. Det
var ett i hänförelsens stund gifvet uttryck för Dantes tro och
hopp, att en befriande härskare skulle komma med fredens
välsignelser.
I sitt politiska arbete De monarchia förfäktar han den
meningen, att den romerska universalmonarkien en gång för alla
ingått i en högre världsplan och är ovilkorligt nödvändig för
världens väl. I La commedia divina ställer han Judas Iskariot
och Brutus till samman i hälvetets nedersta djup, den ene emedan
han förrådde frälsaren, den andre för att han mördade Caesar.
Enligt Dantes idé skulle käjsaren stå högt öfver alle konungar,
härtigar och furstar. I denna höga ställning blefve han fri från
alla begär, lidelser och all slags partiskhet, och kunde därför öfva
rättvisa och stadga freden, grundvalen för folkens utveckling.
Dessa skulle tillika stå under skydd af kyrkan, som, afklädd allt
öfvermod, utan någon inblandning i världsliga angelägenheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
