Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med förnuftets natur, hvarför också Gud, naturens skapare,
påbjuder den ena handlingen och förbjuder den andra. Den
vil-korliga rätten är nedlagd i lagarne och kan antingen vara gudomlig
— då den sammanfaller med naturrätten — eller mänsklig. Den
mänskliga rätten omfattar bl. a. folkrätt.
Här ville Grotius göra gällande, att tvänne krigförande folk
ej äro rättslösa mot hvarandra. Han genomgår de förpliktelser,
som må åligga staterna så väl under krig som i fredstid. Han
utreder den juridiska rättens begrepp, sådant detta är gifvet,
oberoende af positiva rättsbestämmelser. Och därmed lägger han
grunden till den filosofiska rättsläran såsom en från
religionslärarna skild vetenskap.
Det mest genomgripande i Grotius’ folkrättslära var utan
Neutralitets-tvifvel förkunnandet om rätt till största möjliga okränkbarhet för rätt.
de icke stridande under krig. Han åberopar Ammianus: »Neutrala
områden må ej förtrampas» och Vopiscus: »Ej en fågel må tagas,
ej ett får må röras, vindrufvor må ej plockas, korn få ej skäras.»
Detta fick snart en praktisk påföljd i Gustaf II Adolfs
krigföring, då denne Grotius’ mäktige lärjunge, som förut är
orn-taladt, värkligen tillämpade grundsatsen att strängt skilja mellan
de fientliga härarne och de fredliga undersåtarne i fiendens land
— den beundrade konungens största ära. Fullföljd i modärn
rättsåskådning, måste samma grundsats — att krigets olyckor
böra inskränkas till de värkligt krigande — leda till full och
oförkränkt neutralitet under ett krig för alla de stater, som ej direkt
beröras af krigets syfte.
Grotius’ lära om samhällsfördraget — det mänskliga
samhällets uppkomst genom ett fördrag mellan dess medlemmar, som
till uppehållande af en gemensam styrelse förbinda sig att inom
vissa gränser inskränka sina naturliga rättigheter — lär väl nu mera
vara föråldrad. Såsom ett för sin tid nödvändigt genomgångsled
i forskningarna angående det mänskliga samhället fortfar hon
dock att ega sin stora betydelse. Att Grotius på vissa områden,
såsom delvis i teologin, var ett barn af sin tid, ser man nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
