Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapsfördrag, som nyligen afslutits mellan konungen af Preussen
och Förenta staterna betecknar ett nytt tidskifte inom
diplomatien. Det är det liberalaste fördrag, som någonsin afslutits mellan
oberoende makter. Det är fullkomligt originelt i många af sina
artiklar, och skulle dess principer hädanefter komma att anses
såsom grundval för nationernas inbördes förhållanden, skall det
mera fullständigt bidraga till åstadkommandet af en allmän
paci-fikation än någon åtgärd, som hit intills försökts af människor.»
Franklin var på sin tid väl icke ensam i förfäktandet af
läran om hafvens frihet. Fians ära i det afseendet delas i synnerhet
af danske ministern A. P. Bernstorff, senare på sitt sätt äfven af
Napoleon I. Men ingen har kraftigare än han häfdat själfva
grundsatsen, bekämpat kaperiet och sökt finna utvägar för tryggandet
af all enskild egendom till sjös så väl som till lands mot krigets
förödelser. De visaste underhandlarne å Pariskongressen 1856
hade icke kommit längre än Franklin 1783.
Om det är sant, att »det aldrig har funnits ett godt krig eller
en dålig fred», så är det icke mindre sant, att den amerikanske
kulturhjälten så väl förstod att räkna med det oundvikligt onda,
att han kunde för all framtid gagna mänskligheten lika mycket
som sitt fosterland.
Till en början var han icke i allo nöjd med den konstitution,
Framtids-som antagits af denna unga, löftesrika republik, hvarför han landet,
arbetat med afgörande framgång. Tvåkammarsystemet liknade
han vid två hästar, som spännas för hvar sin ända af en vagn
och draga åt hvar sitt håll, så att vagnen ej kommer ur fläcken.
Men på den dag, då författningen skulle utfärdas, satt 80-åringen
med ögat oaflåtligt fäst på en tafla öfver presidentens stol,
föreställande ett. solbelyst haf. Till sist utbrast han: »Jag har
aldrig rätt kunnat se, om den där taflan förestälde en soluppgång
eller solnedgång. Men nu ser jag, att det är en sol, som går upp».
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
