Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ondt, utan såsom en välsignelse. Det är förståndets och arbetets
makt i förening, som gifver jorden dess fruktbarhet, betvingar
oceanen och gör materien till människans slaf. Olycklig den,
som icke lärt sig arbeta, ty det är arbetet, som förlänar
handlingskraften, modet, ihärdigheten, viljan.
Under året 1838 höll Channing offentliga föreläsningar för
arbetarne i Boston. Dessa föreläsningar utgåfvos därefter i tryck,
rönte ofantligt bifall och blefvo en kär läsning på värkstäderna i
hela Norra Amerika, emedan man i denna skrift gjorde bekantskap
med en lärare, som älskade och högaktade arbetaren.
Fattigdomen är en yppig jordmån för sedlig förnedring, Fattigdom
säger Channing. Den barmhärtighet är den mest välgörande, och rikedom,
som aflägsnar från de fattiges väg hindren för rättskaffenhet och
frestelserna till laster och brott. Så, för att nämna ett ex., borde
lagarne förbjuda upplåtandet till en fattig familj af rum, som icke
kunna bebos, som icke kunna annat än skada hälsan, som icke kunna
vädras, som sakna nödiga medel till förekommandet af ökad
orenlighet. Sådana förordnanden, i samband med anstalter att
hålla alla gator rena och föra rent och hälsosamt vatten i
ymnighet till hvarje boning, skulle bidraga till de fattiges hälsa, renlighet
och aktning för sig själfva. Och härpå beror i icke ringa grad
det sedliga välståndet.
Channing klagar öfver den förfärliga olikhet i vilkor, som
i synnerhet de stora städerna förete. »Lång vana har förhärdat
oss. Vi hafva lefvat bekvämt, kan hända yppigt i våra boningar,
under det inom ett stenkast funnos medmänniskor, lika utrustade
till sin natur som vi själfva, i hvilkas hållning och skick djurisk
råhet, hopplöst elände och förnedrande last stå att läsa. Vi
hafva gått förbi dem på gatan, icke allenast utan en tår, men
äfven utan en tanke. Flur sällan har ett styng gått genom våra
hjärtan vid åsynen af våra i elände stadde bröder!» Om vi
fortfara i denna kalla liknöjdhet, skall straffet icke uteblifva,
förutsäger den af sin rättskänsla eldade männskovännen. Då måste
och böra vi lida. »Samhället», utbrister han, »bör oroas, ja skakas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
