Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beror på Sverges folk och politik». »Om Sverge själft icke önskar
krig, icke bereder sig för kriget, icke hotar med krig, så skall
ingen annan nation föra krig mot Sverge». »De stora nationerna
i Europa vilja hafva fred med Sverge. De skola aldrig angripa
Sverge med krig».
Denna öfvertygelse hos en i stora värf erfaren och
karaktärsfast statsman må väl något väga mot den anspråksfulla
trångsynthet, utan hvilken nu mera ingen når en tongifvande ställning
i svensk politik. Bright hade för öfrigt en ganska låg tanke om
svenska folkets politiska mogenhet, hvarimot han lifligt
intresserade sig för norrmännens energiska arbete på att intaga en fri
och själfständig ställning bland nationerna. Det dröjde icke länge
efter hans bortgång, innan Norge genom sitt betydelsefulla
föredöme i det internationella fredsträfvandet ytterligare rättfärdigade
hans sympatier för detta vårt broderland, medan de svenska
statsmakterna mer och mer aflägsna sig från all delaktighet i
samma sträfvande.
Under de senaste åren af sitt lif deltog Bright endast sällan Sann
i de offentliga förhandlingarna. Man såg honom dock en och statskonst,
annan gång på en tillbakadragen plats bland de radikale i
underhuset. Två yttranden från denna tid — det ena om Irland:
»Tvång är intet botemedel», och det andra om Indien:
»Stats-mannakonsten består lika mycket i att förutse som i att handla»
— visade tydligt nog, att han förblef den klartänkte och
rättfärdige politikern intill slutet. Han hade under 46 år, med korta
afbrott, tillhört parlamentet, och städse med öfverlägsen vältalighet,
ofta med afgjord framgång, fört frihetens, fredens och
humanitetens talan. Sedan han utfört sitt välsignelserika arbete, gick
han till dödens hvila den 27 mars 1889.
Under tre årtionden hade hans namn varit ett öknamn och Englands
ett smädeord för både toriers och whigs. Men dagen efter hans honnör,
död stod England upp som en man och bugade sig i djupaste
vördnad för sin ädle sons minne. »Hvarje fri man, och hvarje
man, som sträfvar att varda fri, skall lägga en lagerkrans på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
