Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvärkliga ett af de största framsteg, som den civiliserade världen
ännu har gjort».
Det fullständiga genomförande af denna tanke skulle inleda
en ny period i de europeiska staternas utomeuropeiska politik,
en period, i hvilken dessa stater uti de andra världsdelarne låta
en fredspolitik träda i stället för den gamla krigs- och
eröfrings-politiken, och göra till sin uppgift att på fredlig väg civilisera
de lägre stående folken, i stället för att underkufva och förtrycka
dem. Detta skulle för de europeiska makter, hvilka nu för sin
kolonialpolitik och sina utomeuropeiska besittningar måste hålla
stora arméer och flottor, upphäfva denna nödvändighet,
hvari-genom ett viktigt hinder undanrödjes för en begynnande allmän
minskning af bådadera. Och en sådan minskning måste ju
särskildt för de mindre staterna innebära, att försvarsmaran upphör
att trycka dem odrägligt hårdt, att de skola kunna andas lättare,
och att dera lust och förmåga att värksamt deltaga i ett samfäldt
kulturarbete ökas.
viktigt och imellertid fortfara ju med oförminskad ifver de maktegandes
ovlktgl- prässorgan i de olika landen att behandla allt, som står i
samband med krig och krigsrustningar eller med en själfvisk,
orättfärdig och svekfull statskonst, såsom någonting oändligt viktigt,
allt därimot, som står i samband med sträfvandena att grundlägga
ett ständigt fredstillstånd nationerna imellan, såsom någonting
synnerligen oviktigt och betydelselöst. Till och med tidningar,
som gjort till sin uppgift att föra fredsidéns talan, tiga därom
så mycket som möjligt eller i bästa fall egna den en hafsig
uppmärksamhet. Sak samma med Iiteraturen, som i tusen
tonarter sjunger nationalegoismens och den krigiska ärans lof. Endast
kättarne och de fogelfrie inom Iiteraturen våga att tala fredens
sak genom att vädja till folkens samvete. Och i de förnämsta
samtida biografiska ordböcker och encyklopedier finna vi utförligt
behandlade krigare och diplomater, icke endast af första, utan
ofta nog äfven af andra och tredje ordningen, medan där icke
fins någon plats för en man sådan som Charles Lemonnier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
