Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korrespondensblad i tre jämsides löpande spalter på franska, tyska
och engelska, hvari redogjordes för gången af den rörelse, han
framkallat, och till hvilken flere framstående fredsvänner i olika
land lämnade bidrag i form af bref, korta uppsatser, utdrag ur
skolböcker, egnade att åskådliggöra den ställning de resp.
landens skolväsen intager till fredsaken, korta, kritiska
anmärkningar, m. m.
I ett n:r af denna journal förekomma två smärre stycken läseböcker,
ur en fransk och en tysk läsebok för skolor, båda angående
Pfalz’ ödeläggande af fransmännen vintern 1688—89. Stycket i
den franska läseboken G- A- Fleury. 3 ediktion. Paris 1878) lyder
sålunda: Under vintern 1688 och 1689 utbredde sig, på Louvois’ order,
öfver Pfalz’ och de andlige kurfustarnes (af Mainz, Trier och Köln) områden
en fruktansvärd och systematisk ödeläggelse, hvars like man icke en gång
sett under det tretioåriga kriget. Man nedhögg grödan, man förstörde
vin-rankorna. Palatsen, klostren, hospitalen, kyrkorna skonades icke. En hop
olyckliga, nära döden af hunger och köld, släpade sig fram på vägarne och
förbannade fransmännen. Heidelberg, Pfalz’ hufvudstad, Mannheim, Worms,
Speier företedde endast en hög af ruiner. Deras aska kringspriddes för
vindarne. De engelska karrikatyrbladen kallade Ludvig XIV endast den allra
kristligaste turken, med anspelning på hans grymhet,’ som öfvergick hans
bundsförvanters, osmanernas.
Med en så aktningsvärd opartiskhet talar den franske
författaren om de grymheter, hans landsmän fordom föröfvade.
Men hvad säger nu den tyska läseboken (F. Otto. 3 Auflage, Leipzig,
Berlin, 1883) härom? Stället lyder sålunda: Må hvar och en sopa rent
för sin egen dörr. Och om alle gode tyskar hålla riktigt fast till samman,
då skola vi helt säkert visa den hemske gästen på dörren och gifva honom
en ännu blodigare minnesbeta, än den han senast fick, på det han en annan
gång vackert må akta sig för att lika lättfärdigt och fräckt tillintetgöra vårt
välstånd, som den gången, då han förvandlade Pfatz’ sköna, tjusande landskap till
en enda ofantlig kyrkogård. Och att de gamle och en gång äfven I unge, att
alla må visa sig såsom hele, faste, trogne och tappre män — därtill förhjälpe
Oud, den allsmäktige.
Molkenboer anmärker, att den franska berättelsen skulle ha
förtjänt ett helt annat svar än detta vädjande till den tyska ung-
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
