Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I inledningsartikeln till sin tidskrift bemöter Bertha von Suttner
den vanliga meningen, att fredsföreningarna tagit sig för mer än
de kunna gå i land med, och att deras sträfvanden sålunda till
stor del äro illusoriska. Krigets försvarare hänvisa triumferande
på, att de af fredsföreningarna ingenting ha att frukta, och fredens
vänner våga icke hoppas mycket på dem.
Felslut. Men båda partierna, anmärker författarinnan, låta här förleda sig till
ett felslut. De förväxla de viljandes oförmåga att själfva genomföra sin vilja
med utförbarheten af hvad de vilja. Endast den, som har makten i händerna,
kan omsätta idéerna i fakta — det inse fredsvännerna mycket väl. Men äfven
idén har en makt, nämligen makten att invärka på de mäktiges vilja. Och
just detta, fortfar hon, är hvad vi vilja. Ni tilltro oss icke att kunna
genomföra internationella rättsfördrag, att föreslå afväpning, att lösa politiska
stridsfrågor. Ett rättstillstånd mellan staterna är dock möjligt lika så väl som
mellan medlemmar af samma stat. Det har behöfts lång tid, innan de enskilde
— individen, stammen, borgen, staden, provinsen — ville afstå från
rättigheten att med knytnäfven afgöra sina stridigheter. Men i kulturens
uppåtstigande gång har det dock faktiskt kommit så långt, att de enskilde afstått
från att bekriga sina grannstammar, grannborgar och grannstäder, inseende
att de därigenom skydda sin egen säkerhet, sin egen tillvaro. Endast till
staterna har denna sammanslutning ännu icke sträckt sig De lefva ännu —
och de sätta däri en illa förstådd stolthet och trots — i det kulturvidriga
vilda tillstånd af fientlig isolering, som man gifvit det förskönande namnet
»suveränitet». Hvad de däraf lida, det veta vi alla tillräckligt. Sin bästa
kraft förspilla de på att slå ifrån sig med knytnäfvarne åt öster och väster.
Civilisationens nästa framsteg måste dock tydligen åter göras genom en
utvidgning af rättsamhället. Kunskapen orn solidariteten i alla kulturfolks
Hvad vi intressen förefinnes redan öfver allt. Blott beseglandet däraf fattas. Och att
vilja. påskynda denna besegling, att moraliskt framtvinga den, detta är livad vi vilja.
Ja, Bertha von Suttners skrifter blifva lästa med stigande
intresse. Man lyssnar också gärna till hennes tal. Hon värkar
nämligen ej blott med det skrifna, utan ock med det lefvande
ordet. I föreningar och å möten i hemlandet så väl som på de
internationella fredskongresserna, hvilka hon i regeln bevistar, hör
man alltid uppmärksamt på hennes lifliga anföranden. Några
utdrag ur ett fredsföredrag, som hon hållit för Wiens köpmanskår,
skola här gifva oss en föreställning om hennes talekonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
