Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill grannen
krig?
Syndens
grund.
sålunda anden växte blef uniformen för trång. Han öfvergaf
krigstjänsten och förkunnade »den eviga kristendomen» — alla
människors förening i »den sanna och praktiska kristendomens
idé i betydelsen af en gudomen närmad mänsklighet». Så följde
naturligtvis trakasserier och vidrigheter af hvarjehanda slag. Men
Egidy lät icke afskräcka sig. Han höll föredrag i de flesta af
Tysklands mera betydande städer och stiftade många föreningar
för sin idé. Sedan 1891 var han bosatt i Berlin. Öfveransträngd
genom sitt ihärdiga arbete i människokärlekens tjänst, afled han
där den 29 december 1898, strax efter hemkomsten från en
agita-tionsresa i Sydtyskland. Han var vid sin död blott 51 år. Att
sprida fredstankar, hade varit hans mission. Att därigenom gagna
sitt land och hela världen, var hans ärelystnad.
Vid hvarje tillfälle svära vi, säger Egidy, att vi själfva icke
önska krig. Grannarne bedyra det samma. Antingen tro vi dessa
försäkringar, och då är det intet som hindrar oss att göra den
fred till en värklighet, som förnekas — i dag lefva vi blott i
vapentillstånd —, eller också tro vi icke på dessa försäkringar,
och då måste vi skaffa oss visshet genom närmare förbindelse
med grannarne. Det tillstånd, vi lefva i, är en ädel nation ovärdig.
Ännu är ingenting gjordt, som i gärning kan öfvertyga våra
grannar om våra fredliga afsikter. Först när alla försök att göra
det visat sig kraftlösa, ega vi rätt att säga: grannen vill krig.
Någon måste börja. Och den kan våga det, som bäst är
medveten om sin makt. Antingen är kriget nödvändigt, och i så fall
kunna vi icke anse det som något »ondt», eller ock är det
värk-ligen »ondt», och då kunna vi icke tro på dess nödvändighet.
Det mest kännetecknande hos Egidy var hans Channingstro
på människonaturen. Vi må skapa tillstånd, säger han, hvilka
utesluta möjligheterna till »synd», hvilka icke väcka och egga
lusten att göra orätt. Då skola vi snart finna, att den kyrkliga
läran om synden, som kommer oss att tvifla pä den faderliga
kärleken, icke kan vara af gudomligt ursprung. Det är i grunden
en hädelse att tala om synden som medfödd, att människan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
