Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi må väl i denna unkna medeltidsluft känna det som en Fri«k luft.
frisk bris från västerhafvet, då vi nu stiga upp till den ljusa sidan
af vårt ämne, till denna, som symboliseras af den amerikanska
frihetstatyn med facklan och boken, den strålande fyrbåken vid
inloppet till västra halfklotets största metropol.
Det var en ringa början till ett stort värk, då de hundra
landsflyktige puritanerna å skeppet Majblomman den 22 december
1620 landstego på en klippa vid nya världens kust, sedan de
ombord å sin farkost underskrifvit ett samhällskontrakt, som
skulle tjäna nybyggarne till efterlefnad.
Desse fromme pilgrimer leddes af den religiösa frihetens
idé, som här skulle bygga dem ett nytt rike.
De hade, säga koloniens historieskrifvare, öfverfarit
världs-hafvet och anlände till målet för sin resa. Men de sågo inga
vänner komma sig till möte, ingen bostad, som kunde gifva dem
tak öfver hufvudet. Man befann sig midt i vintern. De som
känna klimatet, veta hur stränga vintrarne äro och hvilka förfärliga
orkaner då härja kusterna. Under denna årstid är det svårt att
färdas genom kända trakter, så mycket mer då att bosätta sig
på alldeles obekanta stränder.
Omkring sig sågo de endast ett ohyggligt och ödsligt land,
fullt af vilda djur och människor, hvilkas antal och lynne de ej
kände. Marken var frusen och öfvervuxen med skogar och
busksnår. Allt hade ett barbariskt utseende. Bakom sig sågo
de endast den omätliga oceanen, som skilde dem från den
civiliserade världen. För att finna något litet lugn och hopp, kunde
de blott vända sina blickar mot himlen.
Om de eröfrat denna otacksamma jord, om de öppnat Sedlig kraft,
vägen för denna ofantliga utvandringström, som snart i tre
århundraden ständigt fortgått, är förklaringen att söka däruti, att
tron uppehöll deras mod midt ibland ödemarkens faror under
hunger, köld och allehanda försakelser och gaf dem denna kraft,
som flyttar bärg och kommer öknarne att grönska.
De vordo, desse trofaste puritaner, grundläggare till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
