Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utskottet kunde icke godkänna denna förklaring och hemstälde
med 9 röster mot 2 till folketinget att antaga följande resolution:
Folketinget udtakr sin Tilslutning til Tanken om vedvarende
Voldgifts-traktater og opfordrer Regeringen til at inwdefcomme det i Noten af 23:e
oktober 1890 fra Amerikas forenede stater modtagne Tilbud. Fremdeles
opfordrer Folketinget Regeringen til at s0ge lignende Traktater oprettede
med andre Stater og saerlig i denne Henseende at inlede Forhandlinger med
de andre nordiske Riger.
Denna hemställan hann ej blifva föredragen i folketinget,
som afslöts våren 1891. Men hon förnyades hösten 1892, sedan
4:e interparlamentariska konferensen beslutit uppfordra resp.
folkrepresentanter att söka förmå sina regeringar att mottaga den
från Amerika utsträckta handen. Och den 21 november antog
folketinget med 35 röster mot 20 (44 voro frånvarande) den af
utskottet föreslagna resolutionen.
I Sverge hade petitionsplanen 1888 stött på ett motstånd,
som något erinrade om neutralitetskräcken fem år förut. Saklig föregångare,
diskussion i prässen var lika omöjlig då som 1883. Man måste
finna sig i väld och misstydningar. Då sådana äfven af
framstående fredsvänner, helt visst ofrivilligt, offentliggjordes mycket
vidlyftigt i en stor liberal tidning, vägrade denna att låta sin
publik få ens en liten notis om faktum, styrkt och uppenbart
för tidningen själf. Det af ett stort offentligt möte i
Hufvudstaden enhälligt antagna och senare af Svenska fredsföreningen
gillade petitionsförslaget var af följande innehåll:
Till Konungen.
Då konung Oskar I år 1853 genom sin neutralitetsförklaring befäste
vår dynastis visa fredspolitik, hälsades denna åtgärd af brödrafolken med
tacksamhet och af hela världen med aktning. Denna förklaring, som väl
öfverensstämde med folkrättens grundsatser och godkändes af samtliga makterna,
aflägsnade krigsfaran från de förenade rikena och tryggade vårt nationella
oberoende. Sedan har vår inhemska odling utan afbrott kunnat fortgå till
förkofran och välsignelse för land och folk. Att i fredens tid söka befästa
ett sådant godt förhållande till andra folk, torde vara en af de styrandes
första plikter, då rättens väg synes vara den enda, som kan leda folken ur
det nu odrägligt vordna tillståndet af ruinerande väpningstäflan med krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
