Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nalurnödvändig påföljd. Sträfvanden att i stället för detta allmänna
rättslöshetstillstånd införa ett mellanfolkligt skiljedomsystem ha länge pågått
i många land och vunnit tillslutning af flere riksförsamlingar. I öfver femtio
kända fall ha sedan 1815 krig blifvit förebygda genom de tvistande parternas
öfverenskommelse att hänskjuta stridsfrågorna till oväldige skiljedomares
pröfning och afgörande och det kan icke anföras ett enda exempel, då stater
i sådan internationel rättegång sökt undandraga sig värkningarna af den mot
dem afkunnade domen. Men en sådan utväg står må hända icke alltid öppen
i synnerhet för mindre stater, om den vägen, i likhet med en tillfällig
neutralitetsförklaring, icke beträdes, innan olyckan står för dörren. Härvid
lära de förenade rikena icke ovilkorligen utgöra något undantag. Det vore
därför Önskligt, om den skandinaviska halföns fria folk finge öppet visa
hela världen, att de i varaktig öfverensstämmelse med sina konungars fredliga
politik i alla internationella förhållanden utan något undantag vilja sätta
rätten framför våldet. Till vinnande af detta önskningsmål, våga vi i
underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Majestät täcktes hos de främmande stater,
med hvilka de förenade rikena stå i diplomatisk förbindelse, inleda
underhandlingar i syfte att afsluta traktater, som förbinda dem och oss att, i
händelse af mellan kontrahenterna uppkommande internationella tvister, hvilka
Petitionen, icke kunna på diplomatisk väg afvecklas, hänskjuta tvistefrågorna till pröfning
och afgörande af oväldige skiljedomare, med lika rätt valde af båda parterna.
Underdånigst. (Namn).
Bland de svenske män, hvilka å hufvudstadsmötet påräknades
såsom främjare af denna petitionsplan, nämdes i främsta rummet
5. A. Hedlund och F. T. Borg. De visade sig ock motsvara
förväntningarna.
Det är enahanda åtgärd — skref den förre i en ledande artikel i
Göteborgs Handelstidning — som den, hvarför fredsvännerna i de stora
landen Storbritannien och N. Amerikas Förenta stater sedan någon tid tillbaka,
och icke minst i den närvarande, ifrigt arbeta. Att Sverge må sluta sig
troget till denna rörelse, är högligen önskvärdt, icke blott för vårt eget lands
skull, utan ock för sakens skull. Ty det moraliska understöd, som ligger
häri, har en större betydelse för sakens framgång, än mången tror. Det
uppmuntrar fredsvännerna, • lifvar dem till fortsatta ansträngningar och ger
dem nya argument. För vår del kunna vi alltså ej annat än uppriktigt önska
framgång åt den föreslagna meningsyttringen . . . Det som nu genom hr
Arnoldson bragts på tal är i det närmaste det samma som den föreslagna
traktaten mellan de båda nämda anglosachsiska landen. Det är en sak, som
rör oss själfve, och rörande hvilken det alltså ej kan anses förmätet att vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
