Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en vänskaplig makts bemedling, innan de grepe till vapen. 1
öfverensstämmelse härmed föreslog Storbritanniens fullmäktige,
att spörsmålet om hvar gränslinien skulle dragas i Slesvig mellan
Aabenraa—Tonderlinien på ena sidan och Dannevirke—Slilinien
på den andra, skulle bestämmas genom skiljedom. Preussen och
Österrike voro redo att antaga medling af en neutral makt, men
Danmark besvarade förslaget med ett rent afslag. Likaledes afslog
Danmark det först af Preussen och sedan af Frankrike framstälda
förslaget om en folkomröstning i Slesvig som vägledning för
afgörandet af gränsspörsmålet.
Danmark litade för mycket på makt och för litet på rätt. Vapentron.
1 motsatt fall skulle Nordslesvig nu vara danskt.
Om det är principielt riktigt, att tvister, som angå ett folks
tillvaro och oberoende, icke få dragas under skiljedoms pröfning,
så blir det dess mera angeläget att söka få internationella
förvecklingar på detta sätt bilagda, innan de möjligen växa ut till
tvister af först nämda art, då det i alla fall kan hända, att detta
medel tillgripes som en yttersta nödfallsutväg. Historien känner
intet exempel på fria nationers undergång genom opartisk skiljedom.
För öfrigt tillåter jag mig här återgifva följande ord ur
min 1890 utgifna bok »Är världsfred möjlig?» (sid. 157 — 158):
Nu kunde det väl synas den skandinaviska halföns folk värdigt, om de ville
öppet visa hela världen, att de i god öfverensstämmelse med konung Oskar Il:s
fredliga utsagor i trontalen till 1890 års riksdag och storting för sin del vilja
i alla mellanfolkliga förhållanden sätta rätten i stället för den brutala makten
och detta utån några försvagande och betydelselösa inskränkningar. Och i
det svenska skiljedomsförslaget, liksom i det norska, visades vägen till ett
fruktbart genomförande af den i trontalen starkt betonade neutralitetspolitiken.
Utom det allmänna gagnet af en gynsam utgång i båda riksförsamlingarna, Bn liten
skulle en enig samvärkan rörande denna sak i hög grad ha underlättat lös- erinring,
ningen af viktiga unionella tvistefrågor. Sist nämda synpunkt lär nog komma
att bli mera beaktad, i mån som följderna af de olika besluten framträda.
Att dessa följder skola visa sig mera söndrande än helande, därpå böra
fredsvännerna i båda landen vara beredda och därigenom bättre sättas i stånd
att så mycket som möjligt mildra dem.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
