Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som den gamle svenske unionsvännen S. A. Hedlund, då han i
Göteborgs Handelstidning (16 maj 1890) skref dessa tänkvärda
ord: »Det vore beklagligt, om de skandinaviska landens
utrikes-ledning skulle till denna stora tidstanke intaga en lika afvisande
hållning, som hon iakttog inför den mellanfolkliga
arbetarelagstiftningen — ända tills inbjudningen härom utgick från Berlin».
Norges Norges folk hade klart och bestämdt uttalat sin vilja både genom
ställning, stortinget och Steenska regeringen. Norge ville för sin del gå
Amerika till möte. Då förklarar den svenske utrikesministern,
som icke har något ansvar inför stortinget, att de förenade rikena
icke bry sig om den saken.
Men norrmännen tåla icke slikt förmynderskap, som hindrar
dem att knyta vänskapliga och tryggande förbindelser med andra
folk. Att skiljedomsidén sent omsider lyckades tränga in ett
litet grand i våra styrandes hjärnor, att den gjort det lilla
framsteg, som är uppenbart i det kongl. beslutet den 10 mars 1892,
därför ha vi helt och hållet att tacka norsk ståndaktighet.
Vår utrikesminister hade pliktskyldigast gjort allt hvad göras
kunde att förringa värdet af den stora sak, som här är ifråga,
och om möjligt för en lång framtid aflägsna dess menliga
inflytande på de inhemska militärplanerna efter preussiskt mönster.
Men förmågan svarade icke alldeles i detta fall mot den
patriotiska viljan. Försöken att trötta ut norrmännen och genom ett
Dröjsmålet, tvåårigt dröjsmål slappa deras intresse lyckades icke. Och i trots
af den orimligheten, att tre svenskar (utrikesministern,
statsministern och ett annat statsråd) och en norrman (ledamot af
stats-rådsafdelningen i Stockholm) skolat rösta för eller imot ett
stor-tingsförslag, som blott afsett Norge, måste man ändock till sist
bekväma sig att i ingalunda oväsentlig mån gå det norska
förslaget till möte.
Norges folk, dess riksförsamling och regering vilja gå längre.
Det är sant. Norge vill afsluta särskilda skiljedomstraktater med
främmande stater, enligt hvilka farliga tvister af hvad slag som
hälst, naturligtvis med undantag af sådana, som kunde röra det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
