Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två
religioner.
Fosterlands
-vrede.
I allmänhet borde man väl lätt kunna förstå, att deltagarne
i det internationella fredsarbetet och särskildt i sträfvandena för
unionsfred på skandinaviska halfön äro ledda af ädla motiv. Att
förstå oviljan mot dem, torde vara svårare, om man ej begrundar,
hur vi här som annorstädes tränas i dubbeltron på Kain och
Kristus. Ända från barndomen äro vi ju vid sidan af kärlekens
religion inlärda i hatets religion. Den ena lärotimmen röras
barnens hjärtan af evangeliernas berättelser om den milde
timmermansonen, som lärde människorna att hjälpa och älska
hvarandra; den andra timmen hänföras deras sinnen af historier om
blodshjältarnes stordåd och inpräglas hos dem förakt och hat
till andra folk. Och i denna dubbelhet har hatets religion tyvärr
alltid fått öfverhanden, hvilket förklarar hela detta låga
åskåd-ningsätt, enligt hvilket den ena nationen säger till den andra:
vänner kunna vi möjligen vara på vederbörligt afstånd, men kom
inte hit, ty då smäller det!
En motsatt uppfattning af mänsklig värdighet skulle ligga
i en lära sådan som denna: Välkomne hit, bröder! I kunnen
icke ha något ondt i sinnet mot oss; ty I veten, att vi äro edra
vänner; att vi icke öfva oss med mordvapen och förstörelsevärktyg;
att vi tvärtom göra oss skickliga i fredens värf till allmän välmåga
och välsignelse för land och folk. Och om stora olyckor drabba
eder, om 1 hemsökens af hunger eller farsot, af eldens härjningar,
af öfversvämningar eller jordbäfningar, — då veten I, att vi i
ilmarscher hasta öfver till eder, icke med dödens och förstörelsens
redskap, utån med hjälp och räddningsmedel.
En sådan lära vore ofattlig för de flesta af oss. Hon skulle
mottagas med löje och ömkan eller med beskyllningar för nihilism
och bristande fosterlandskärlek i förening rned tal om fädernas
ära och den långa fredens förklemande värkan på vårt i
försakelser och arbetets mödor hårdt pröfvade folk.
I stället för att glädjas åt fredsidéns små framsteg, förarga
sig våra stränga patrioter däröfver. I detta skede få fredsvännerna
heta »vildaste radikaler», »skälmar» och »förrädare». Förut kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
