Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - 14 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
ETT BREV.
Sann händelse.
(Med plansch.)
Lille Jean var sex år gammal, hade
ljust, lockigt hår och ett par stora blå
ögon. Han var trasig, hungrig och
förfrusen. Det var nämligen en
vinterafton, och han hade ej fått någon mat
sedan morgonen.
Då kom han plötsligt på den idén
att skriva ett brev. Och nu skall jag
berätta, huru Jean, som varken kunde
läsa eller skriva, satte sitt
beslut i verket.
Nere i
Gross-Coillon-kvar-teret, på hörnet av avenyen,
ej långt från esplanaden,
låg en kiosk. Mångfaldiga
voro de skrivelser, som där
expedierades, men de hade
intet med politiken att
skaffa. Sak samma om en
kung, kejsare eller
president stode i spetsen för
regeringen. Ägaren av kiosken
var en gammal soldat, tvär
och uppbrusande, men med
ett gott hjärta. Han hade
varit mycket fattig men ej
tillräcklig invalid för att
bliva intagen på
invalid-hotellet.
Genom de dammiga
rutorna kunde Jean se honom
gå fram och tillbaka på
golvet, under det han
väntade på kunder.
Jean öppnade på dörren
och sade förläget:
’ ’God afton! Jag ville skriva ett
brev.’’
"Det kostar tio sous", svarade
fader Bonin — så .hette den gamle
soldaten.
Då Jean ej hade någon mössa, kunde
han icke taga av den, men han sade
hövligt:
"Ursäkta mig", och öppnade dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
