Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - 21 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
ögon och bäras av hans örnvingar" än
att för sin halsstarrighets skull få sitt
hjärta kuvat av olycka och nöd. O,
vad det är ledsamt, att Herren, vår
Gud, icke skall lyckas att med sin
godhets, tålsanihets och långmodighets
rikedom locka oss till bättring! Och på
samma gång — vilken barmhärtighet
av honom att använda nöd och
lidanden för att därmed i milt våld söka
få oss att vända om från våra villors
stigar till hans hjärta och saliga hem.
Ett talande exempel på att av dem,
vars kroppar föllo i öknen, många
blevo saliga, hava vi i den gudsmannen
Mose. Även han blev förment att
’ingå i Kanaan, men han dog likväl "på
Guds mun" och ingick sålunda i det
himmelska Kanaan. Med ledning av
det som förut här blivit sagt vilja vi
ännu något litet tänka på fjärde
budets löfte.
Många, ack allt för många,
förstöra ohjälpligen sitt jordiska Kanaan
genom att förakta Guds fjärde bud.
I trots mot Guds uppenbarade vilja
följa de sin egen vilja och bortstöta
den hand, som vjil leda dem den rätta
vägen. De lyssna i många fall hellre
till de s. k. vännerna, emedan deras
smicker och anspelningar på egen makt
och myndighet är behagligare än de
varningar och förmaningar, som givas
åv kärleksfulla * föräldrar och lärare
synnerligast som dessa anse, ja veta,
att det är nödvändigt att påpeka deras
fel och oarter, och att även bestraffa
dem för olydnad och mera sådant.
. Olyckligt är det barn, som reser sig
i trots mot det majestät, som Gud
inristat på deras fäders panna. Alt
trotsa det genom vanheder och
olydnad förstör all jordisk sällhet, även om
samma barn kommer till insikt om
sina felsteg och genom Guds innerliga
barmhärtighet lär känna sin synd inför
Gud och får förlåtelse och sålunda
räddas undan fördömelsen. Det jordiska
Kanaan är likväl förverkat och välsig-
nelsen, Guds välsignelse, i det
närvarande förspild.
För många år sedan läste jag om en
man som slöt sina dagar på schavotten.
Innan han lade ned sitt huvud för
bilan bad han att få säga några ord till
dem. som stodo omkring såsom åskådare:
"Att jag nu befinner mig här för att
med mitt liv sona mina brott", sade
han, "är fullkomligt rättvist. Men
jag ville säga eder, huru jag beträdde
brottets bana. Det skedde, då jag
började bedraga min egen fromma moder
genom att hålla henne i en falsk
föreställning om var jag vistades, då jag
höll till bland dem, som lockade mig
bort från rättens och sanningens bud."
Give Gud, att såväl barn som
föräldrar måtte kunna besinna
betydelsen av det ve och det väl, som är en
följd av vårt förhållande till Guds
fjärde bud!
Fången.
Mycket långt bort i den
amerikanska västern bodde för många år sedan
en svensk farmare vid namn Stenson.
Han hade som ung kommit över till
den stora republiken och fått smaka
på, att livet där är möda och arbete,
såväl som i det gamla hemlandet.
Efter växlande öden hade han för billigt
pris kommit över en farm, som låg
fjärran från färdevägarne, och där bodde
han nu med sin hustru, sina två barn
och några tjänare.
Runt omkring sträckte sig stora,
ödsliga skogar, där vilda djur strövade
omkring och flockar av indianer slogo
upp sina wigwams vid flodstränderna.
Trakten var ej vidare säker, men
Stenson var en oförskräckt man, som
fruktade Gud, och under hans beskydd
levde han trygg, som i det mest
civiliserade samhälle. Naturligtvis måste han
dock iakttaga vissa försiktighetsmått
för att skydda sig och de sina; gården
var omgiven av starka inhägnader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
