Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - 21 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
på trakten. Men "den store Anden",
som tänt sin kärlek i en fattig indians
hjärta, skall en gång säga även till
honom: "Väl gjort, du gode ocli trogne
tjänare".
(G. V.)
C323
Betraktelser
över Ebr. 1: 1, 2.
Av A. V. I.
(Ports.)
Men "näppeligen vill någon dö för en
rättfärdig" och ännu mindre för sin bittraste
fiende. "Men Gud bevisar sin kärlek till
oss däruti, att Kristus har dött för oss,
medan vi voro "svaga, "ogudaktiga", "syndare",
och "fiender". Rom. 5: 6—10. Ett sådant
språk har Gud talat till oss genom sin Son.
Den stora julhögtiden ligger bakom oss.
Men antingen högtiden stundar, är eller har
varit, så är dock den händelse, som skänkt
oss julhögtiden, alltid ett verkligt faktum.
Och till denna händelse få vi alla dagar
vända våra blickar. Vi få lyssna till julens
budskap och där finna vila för våra hjärtan
alla tider, dagar och stunder.
Det berättas om en gammal, fattig, på
Jesus troende kvinna i Västergötland, att
hon saknade både bröd och ljus, då ett år
julen nalkades. Vid besök hos hennes
avlägset boende grannar blev hon dock
tilldelad en riklig julkost och hade därför
tillfälligt mer än vanligt gott i sin tarvliga,
golvlösa ikoja. Men den av välvilliga människor
skänkta julkosten tog slut. — Det jordiska
goda tar förr eller senare slut till och med
för millionären. O, att var och en kunde
besinna detta i tid ooh handla såsom den
fattiga kvinnan! Vad gjorde hon, då
hennes lilla förråd tog slut? Jo, hon lade fram
•sina gamla böcker, bibeln, psalmboken och
en sångbok, på bordet, bredde över sin enda
vita duk och kallade detta sitt julaltare.
Den julkosten räckte, så att ihon sedan hade
jul alla dagar hela året och år efter <år, tills
dess hon reste in i den julhögtid, där det
icke finnes någon fattigdom och brist utan
bara mättnad, tillfredsställelse, överflöd och
salighet.
Gud talar ett allvarligt och ljuvligt ord till
oss genom julens betydelse eller genom
Sonen. Han säger oss därmed, att det icke
står väl ’till mellan oss och vår Gud. Vi
hava begått ett syndafall, som har söndrat
oss från vår IFader och kastat oss såsom
"brottslingar under hans heliga och rättvisa
vredes dom, som han uttalat i lagens
förbannelse. Sonens utgivande säger oss, att
våra synder äro ett fruktansvärt och för oss
obotligt ont. Och vi behöva, lyssna även till
detta allvarsord, som Gud uttalar till oss
genom sin Son.
Det var ioke brist på fadershjärta för
Sonen eller besinning, som utgjorde
drivkraften till Sonens utgivande. Nej, det var de
fallna barnens djupa nöd och olyckliga
belägenhet, som berörde Guds ihjärta så djupt,
att Fadren och Sonen gjorde denna för oss
så nådefulla bestämmelse, att Sonen skulle
ned till den kalla jorden ooh sänkas ned i
den svarta syndanöden och den heta
brännande helvetesglöden. Ingen ann^n kunde
försona de fallna, ty då hade nog Gud skonat
sin ende Son. Men kunde ingen skapad
varelse försona de fallna, kunde icke Gud med
sin allmakt frälsa syndare, så lär icke du
kunna själv frälsa dig. Men du behöver
frälsas, det säger oss Gud genom Sonen.
Har du icke frälsningsbekymmer, så
bevisar icke det, att du skulle vara utan fara,
utan det visar, att du till din övriga olycka
såsom en under Guds dom liggande syndare
även är sanslös och sovande och icke
besinnar din ställning. Men du >kan icke sova
evinnerligen. I helvetet sover ingen. Och
dit går det för alla, som ioke hava
Frälsaren. Därför må du icke skatta dig lycklig
för ditt sorglösa lugn, utan du behöver
besinna, att Gud genom Sonen till dig talar
detta kraftiga väckelserop: "Vakna upp, du
som so"er, och stå upp från de döda, så skall
Kristus lysa över dig". Es. 5 14.
Genom Sonen säger oss Gud, att vi
behöva frälsas, men han säger även, att vi
ioke kunna göra det själva. Har du vaknat
ocih kommit till den sorgliga och för dig
överraskande upptäckten, att du icke kan
själv frälsa dig, så har du då i det avsendet
blivit ense med Gud. För honom är detta
ingen överraskning. Det har han alltid
vetat. Och til dig ihar han sagt det genom
Sonen, fastän du icke har hört och behjärtat
det. Så sannt det finnes en julhögtid, en
Jesu födelses högtid, så sannt är du oduglig
både såsom delvis och hel frälsare. Men
därför behöver du icke förtvivla om
frälsning eller gå iförlorad, "ty i dag", så ljuder
julens glädjebudskap, "är eder född
Frälsaren, som är Kristus, Herren, i Davids stad".
Gud har för att skona dig från döden,
förbannelsen och helvetet icke skonat sin
egen Son. — Tänk, vilket barmhärtigt
hjär-tespråk han genom den handlingen tillsäger
dig! Du är avsatt såsom frälsare, emedan
du är oduglig; Sonen är insatt till din
Frälsare, emedan han på ett segerrikt sätt
kunde uppfylla det stora uppdraget, och "på
det vi slvulle hava en stark uppmuntran att
.hålla oss vid det förelagda hoppet, vilket vi
hava såsom ett fast själens ankare, som är
säkert och fast och sträcker sig till det, som
är innanför förlåten, dit Jesus såsom förelö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
