Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - 28 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hava ej haft sina kläder av på fyra
eller sex veckor, och några äro redan
besvärade av ohyra. Sådana
erfarenheter hava vi att göra dagligen.
Situationens allvar och döden äro ständigt
för våra ögon. Oupphörligt hör man
kanonernas dunder. Min tjänst består
i att patrullera om natten. Dessa
nattliga patrullvandringar äro ganska
dystra. Ögon och nerver äro spända,
andedräkten återhållen. Stegen äro
mjuka och tysta. Örat lyssnar ivrigt
för att uppfånga varje ljud, som röjer
fienden, och bönen stiger ur hjärtat:
’O, himmelske Fader, beskydda mig!
Skona mitt liv för Jesu skull, om så är
din vilja!’ Det förekommer mig, som
kunde jag höra hans svar: ’Frukta
icke, jag har älskat dig med en evig
kärlek. Du är i min hand, vad som än
händer.’
Här och där uppstiga raketer, och
strålkastarna upplysa mörkret. Man
drager en suck av lättnad. Plötsligt
på endast några hundra meters avstånd
avfyrar ett batteri en dödsbringande
salva. Man rycker till, uppskrämd.
De glödande projektilerna fara
fräsande över våra huvud. Därnäst synes
lysande strimmor i luften, och en efter
annan explodera de med starka
knallar. Ett ögonblick är allt tyst; därpå
svara ryssarna. Fem till tio skott
höras och på ett ohyggligt sätt nalkas
de fördärvbringande projektilerna. Det
fräsande ljudet höres och säger oss, att
det var avsett för artilleriet såsom ett
svar på deras angrepp.
Huru länge skall det ännu vara?
Måste vi stå här på öppna fältet och
frysa, när det blir kallt? Dessa tankar
komma ofta för oss. O, himmelske
Fader, gör ett slut på detta; dock ske
din vilja!
Jag har rikliga tillfällen att tala till
mina kamrater om den stora
frälsningen i Kristus. Men ack, det är blott
några få, som visa förståelse för dessa
ting. Jag är känd i kompaniet under
namnet ’missionären’. De äro vänliga
och förekommande mot mig. Ofta
sjunger jag våra sköna evangeliska
sånger för dem ur min tyska sångbok
’Evangeliums Klänge’, och stundom
begära de själva, att jag skall sjunga.
En gång hade jag tillfälle att hålla ett
möte i en väntsal. Gud var med mig;
hans namn ske pris!
En ung officer av vårt kompani föll,
medan han var på partulltjänst. En
kamrat och jag grävde hans grav. Han
gick in i evigheten oberedd. O, Gud,
vilken nåd, att jag är frälst genom
Jesu blod! Gärna ville jag göra mer
för Herren, men folket är så djupt
sjunket i synden. Rom och cigarrer
förskaffar man dem. Så mycket som
står i min förmåga, och när tillfälle
gives, bestraffar jag dem för deras
synder och låter mitt ljus lysa.
Nu, kära vänner i Herren, har jag
skrivit något för eder om det
förfärliga kriget. Bedjen för mig! Varen vid
gott mod! Jag tror, att efter detta
krig skola vi få frihet för evangelisk
verksamhet i Ryssland. Då vilja vi
arbeta med Guds hjälp för att sprida
Kristi evangelium där. — Våra tunga
batterier äro nu i verksamhet på ett
fruktansvärdt sätt, och kanonernas
dunder är bedövande.
Hjärtliga hälsningar från eder
broder i Herren, renad och rättfärdigad
genom Jesu Kristi dyrbara blod."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
