Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6 - 11 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ.
N:o 6 — 11 Febr.
Red. av K. K—n.
Årg. 7 — 1917
Ännu något om femte budet.
För B. S. av A. E—m.
"Hamnens eder icke själva,
mina bröder, — — — ty det
är skrivet: Min är ’hämnden,
jag skall vedergälla, säger
Herren." Rom. 12: 19.
Det är vår onda, fördärvade naturs
art att själva vilja hämnas lidna
oförrätter. "Hämnden är ljuv", säger ett
gammalt ordspråk. Det innebär, att de
onda lidelserna tillfredsställas för
några ögonblick medan hämnden
utföres men uppfyller sedan vårt liv med
mörker, ånger och samvetskval.
Då Gud i femte budet förbjuder oss
att dräpa och när Frälsaren i de
bestämdaste ord visar oss betydelsen av
detta bud genom att betyga: ’ ’Den, som
förtörnas på sin broder, är en
mandråpare", så förstå vi därav, att vi icke
få hämnas på våra medmänniskor, då de
gjort oss skada eller på något sätt
förbrutit sig emot oss. "Min är hämnden,
jag skall vedergälla det, säger Herren."
I detta sammanhang är tillbörligt, att
vi nämna något om, att Gud allena
råder över liv och död. "Ingen människa
såsom sådan har rättighet att förkorta
någon människas livstid — ingen
människa såsom sådan." — En annan sak
är det att överheten till livet straffar
missdådare, det är i överensstämmelse
med Guds befallning: "Den, som
utgjuter människoblod, hans blod skall ock
av människor utgjutet varda." När
därför överheten sålunda straffar, i rätt
och rättfärdighet, så är det icke en
människas utan Guds gärning, ty han har
i sin lag därom givit tydlig befallning
och förordnat att "överheten icke skall
bära svärdet förgäves, ty den är Guds
tjänare, en hämnare till straff för dem,
som göra det onda." "Om soldaten i
krig eller bödeln på avrättsplatsen på
överhetens befallning dödar, så är det
icke soldaten eller bödeln, som gör det,
utan överheten, vilken är "Guds
tjänare". Det är således Gud, som genom
dessa dödar." Eller vem vågar avsätta
Gud allsmäktig från regementet och
säga, att det icke är han, som till straff
och tuktan sänder över såväl den
enskilde som över hela folk, krig, pest
och hungersnöd, sedan han i tiden sökt
att genom sin godhets, tålsamhets och
långmodighets rikedom locka till
bättring.
Vi hava nu något litet betraktat det
femte budet och funnit, att vi förbjudas
att dräpa på vad sätt det än sker, i grov
gärning eller genom vrede, hat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
