- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 7 - 1917 /
54

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7 - 18 Febr. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

av Herren Kristus själv, det är Kristi
apostlar, till vilka således ebréerbrevets
författare icke räknar sig själv, kan
alltså icke vara Paulus utan snarare en
apostolisk man av Pauli skola, nämligen,
såsom redan Luther antager, Apollos
från Alexandria, som var vältalig och
mäktig i skrifterna (Apg. 18: 24), just
de egenskaper, som utmärka detta
brev".

När författaren således låtit oss vara
i ovisshet om vem lian är, så har han så
mycket kraftigare betygat, vem den är,
som talat till fäderna genom profeterna
och till oss genom sin Son och genom nya
testamentets heliga skrifter, vilka äro
tydliga och kraftiga vittnesbörd om
Sonen samt grundade uppå och
överensstämmande med gamla testamentets
heliga skrifter. Förgäves spana vi efter
namnet på detta brevs författare; men
•klart och otvetydigt säga oss de första
orden i brevet, att Gud har talat. Och
till vad Gud har sagt hänvisar oss hela
detta brev. Det är således till Guds
heliga ord och till Gud själv, som är
brevets egentliga författare, som vi här
hänvisas. Det har för oss mindre betydelse
vem avsändaren är, vilken person Gud
behagat använda såsom skrivpenna.

Det är dock säkert, att samma
gudomliga vishet ligger till grand för så väl
förtigandet med som nedskrivandet av
namnet på de apostoliska brevens
författare. Med undantag av detta brev
och breven från aposteln Johannes börja
alla de apostoliska breven med
författarens namn. Det första ordet i alla
Pauli brev är detta: Paulus. Sedan
följer i regeln hans ämbetstitel. Till och
med till hans medarbetare Timoteus och
Titus skriver han så: ’ ’Paulus, Jesu
Kristi apostel" — "Paulus, Guds
tjänare och Jesu Kristi apostel". Och
Petrus börjar så: "Petrus, Jesu Kristi
apostel" — "Jesu Kristi tjänare och
apostel."

Vi få icke tänka, att de med detta
söka någon egen ära eller berömmelse,
utan de söka även med detta vinna sjä-

lar för Herren Jesus. De bekräfta med
detta iniför mottagarna av breven, att
dessa icke fingo betrakta ett apostoliskt
brev såsom ett blott mänskligt,
broderligt och lärorikt brev, utan de måste
besinna, att apostlarna talade och
skre-vo såsom Kristi sändebud och i Kristi
ställe (2 Kor. 5: 20), så att varje ord
var ingivet av Gud och således Guds
ord, såsom Paulus ock säger.
"Oavlåtligen tacka vi Gud, därför att, då I
undfingen det av oss predikade Guds
ord, I mottogen det icke såsom
människors ord utan, såsom det sannerligen
är, såsom Guds ord." 1 Tess. 2: 13.

Det var därför viktigt för
församlingarna, att de hade osvikliga kännetecken
på att de apostoliska breven verkligen
voro från apostlarna. Ett sådant
kännetecken var avsändarens namn. Paulus
brukade även dessutom såsom
kännetecken på breven skriva hälsningen själv,
såsom han säger: "Hälsningen med
min, Pauli hand, vilket är tecknet i
varje brev. Så skriver jag." 2 Tess.
3: 17; 1 Kor. 16: 21; Kol. 4: 18.

Paulus hade nämligen i regel någon,
som skrev efter hans diktamen.
Brevet till romarna skrev Tertius. Rom.
16: 22. Brevet till galaterna skrev han
dock med egen hand. Gal. 6:11.

Forts.

CST3

Guds änglar.

(Forts.)

"Tack ska’ Nils ha", svarade
Lovisa, "jag är bara rädd att ni inte orkar
släpa ner så mycket sten, som behövs för
att fylla allt det där, och så är jag rädd
att ni kan bli våta om fötterna.’’

"Usch nej, visst inte", svarade Nils
och sträckte på sig. "Lovisa ska’ få se,
hur bra det går."

Och så började han släpa igen på
sina stenar, och Märta följde honom
med hela förklädet fullt av grus och
«and. Hon var så ivrig’ oöh varm, att
kinderna glödde som körsbär, och ögo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free