Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8 - 25 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
för stundens nöjen. Han var nog ej
så elak som svag, tanklös odh
nöjes-lysten. Han lade éj mlärke till, hur
moderns hår vitnade av sorg och hur hon
olfta grät som en förtvivlad, ty hon dolde
oftast sina tårar. Och han kupde ej
fatta hennes sorg — ack, han var ju
ung, han hade ju så god tid att ändra
sig framdeles, odh litet roligt äkulle han
väl ha i ungdomen.
När han nu gick föribi Edvin, frågade
han:
’ ’Vad sitter du oøh tittar på, efter du
varken hör eller ser, när man går förbi
dig?"
Edvin ville gömma porträttet, men
den unge mannen ryckte det till sig och
ropade halft hånande, sëdan han kastat
en ’blick på det:
"Vad är det h|ar för ett gammalt
utvattnat, glåmigt porträtt? Det ser ju
ut som en riktig dimfigur. Och så är
det en så gammal en — aseh!"
Edvin ryckte hastigt porträttet
tillbaka, hans kinder gfödde, hlodet sjöd
som eld i ådrorna, ögonen flammade och
med en röst, som skälvde av harm och
smärta stammade han:
"Det ’är min mors porträtt."
Den unge mannen stod helt häpen.
Han var icke den som brukade rodna
för litet, men nu rodnade han dock av
blygsel över att så grymt ha sårat den
stackars Edvin, som så flinkt sprungit
månget ärende åt honom och alltid var
så, hövlig och tjänstvillig.
"Jag mente inte något illa",
mumlade han. "Jag ville ej såra dig eller
göra dig ledsen, ty jag är kanske ej så
elak, som du tror."
■’Nu talar herrn inte sanning!" sade
Edvin ’bestämt, "Ty herrn iär elak.
elak!"
. Den unge mannen brusade upp, höjde
sin käpp och väste:
"Förklara vad du menar, annars så."
"Jo, i går kväll, då herrn var ute med
sina vänner och skickade mig med ett
brev till gamla frun, som alltid är så
rysligt snäll och vänlig, så föll hon all-
deles ned i en soffa, och hon grät så, att
jag också började gråta. Och jag har
sett henne göra det många gånger för
herrns skull, odh alla människor veta
också om det och tycka att det är sådan
synd om den snälla, gamla frun."
Den unge mannen blev (blek och
skuggade de fuktiga ögonen med handen.
Sedan drog han tyst fram en medaljong
av guld och smydkad med briljanter,
öppnade den och blickade länge på sin
moders porträtt.
"Min moders porträtt är infattat i
guld odh ädla stenar, och ändock har det
ej gjort mig samma glädje som du har
av ditt."
"Asch", sade Edvin tröstande. "När
min mor gav mig det här porträttet, så
sa’ hon, att om jag också inte ville
bevara hennes bild och minne i hjärtat,
då gjorde porträttet ingen nytta. Om
nu herrn bara tänkte lite mer på sin
gamla snälla mor och då tittade på
porträttet, när de andra vilja locka herrn
med sig. så gjorde »det nog ingenting,
att det är guld odh ädla stenar kring
porträttet."
Den unge mannen måste nästan le åt
Edvins enkla, naiva tröst. Men snart
blev han allvarsam odh sade:
"Tack skall du ha för läxan, Edvin.
Jag tänkte mig ut på festmiddag nu
igen. men nu ’vänder jag och går hem.
Farväl, vi träffas nog snart, så få vi se
om du inte har rätt."
De träffades åter, men då var den
unge mannen mycket förändrad. Och
han glömde ej, att Edvin haft ett stort
inflytande på hans liv genom att visa
hän på hans moders sorg och på samma
gång sin egen rörande kärlek till den
mor. av vilken han nu blott hade en
tarvlig ibild i sin hand. Han b’ev en
god husbonde för Edlvin, odh Edvin blev
en lika god och tillgiven trotjänare, som
länge levde lycklig oøh nöjd med den
lott, som han vann genom sin moders
porträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
