Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12 - 25 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
jag talar till eder, talar jag icke av
mig själv, men Fadren, som förbliver i
mig, han gör själv gärningarna. Tron
mig, att jag är i Fadren oeh Fadren i
mig; eljes tron mig för själva
gärningarnas skull." Joh. 14: 7—11. 1 Joh.
10: 30 uttalar ITerren Jesus dessa ord:
"Jäg oeh Fadren äro ett."
Vad Herren Jesus här uttalat är en
Orubblig sanning. På samma gång är
det sanning, att ingen har med sina
naturliga ögon sett Gud. En sådan
härlighet tål ingen dödig att skåda. Om
Mose står det: ’ ’Och Herren talade med
Mose, ansikte mot ansikte, såsom en
man talar med en annan. Och i Israel
uppstod icke mer någon profet sådan
som Mose, vilken Herren hade känt
ansikte mot ansikte." 2 Mos. 33: 11;
5 Mos. 34: 10. Man må icke undra på
att Mose önskade se Guds ansikte, Guds
härlighet; men det tålde icke ens han.
När han had: "Låt mig då se din
härlighet, svarade Herren: All min godhet
vill jag låta gå framför dig, jag vill
ropa namnet Herren framför dig, och
mot vilken jag är barmhärtig, mot
honom är jag barmhärtig, oeh över vilken
jag förbarmar mig, över honom
förbarmar jag mig. Men, sade han, mitt
ansikte kan du icke se, ty ingen människa
kan se mig och leva. Och Herren sade:
Se, här är ett städe bredvid mig; stä]l
du dig där på klippan! Ocli när min
härlighet går förbi, vill jag låta dig stå
i en skreva av berget och hålla min hand
över dig till betäckning, medan jag går
förbi, och sedan vill jag taga bort min
hand, att du får se mig på ryggen"
(beslöjad), ty mitt ansikte kan du icke
se. Och Herren steg ned i ett moln
oeh ställde sig d’»"r bredvid honom och
ropade namnet Herren. Och Heeren
gick förbi hans ansikte och ropide:
Herren, Herren, en Gud, barmhärtig och
nådig, långmodig och stor i kärlek och
trofasthet. — Och Mose böjde siq; och
tillbad." 2 Mos. 33: 18—23; 34: 5, 6, 8.
Oaktat Moses fick se Gud endast på
ryggen eller beslöjad i ett moln, var
dock härligheten så ofattligt stor och
klar, att Mose ansikte blev så
strålande därav, att han måste hänga ett
täc-kelse över sitt ansikte, när han talade
till såväl Aron som hövdingarna och
menigheten. Hade han fått se Gud
avslöjad i hans härlighet, så hade hjärtat
genast brustit. Det står därför skrivet:
"Ingen har någonsin sett Gud; den
enfödde Sonen, som är i Fadrens sköte,
han har uppenbarat honom." Joh. 1: 18.
I den människoblivne Guden är Guds
härlighet — skola vi säga dold eller
uppenbarad ? — på ett sådant sätt, att
vi kunna se den och åtnjuta den till
frälsning Sonen är icke blott Gud
utan även sann människa. Och när han
talar om sig såsom människa säger
han: "Min Fader är större än jag."
Joh. 14: 28. Men han var dock även
under sin vandring i månsk1 ig mandom
på jorden som Gud och Guds härlighets
återsken oeh hans väsendes avbild.
Forts.
"Äro vi trolösa, så förbliver
Han dock trofast."
I mellersta Sveriges bördiga
bygder föddes för ett femtiotal år sedan
en liten flicka, Frida P. Den yngsta
av tre syskon uppväxte hon i ett hem,
där visserligen Guds ord hölls i
vördnad men där ingen av familjens
medlemmar levde i verklig trosförening
med Jesus såsom sin Frälsare.
Tidigt började Frida vandra på den
breda vägen, "som drager till
förtappeisen". Den gode herden sökte dock
gång på gång sitt vilselupna lamm —
än genom Andens maningar i hennes
hjärta och än genom skickelser i livet.
När Frida var 11 år gammal
insjuknade hennes moder i en svårartad
lunginflammation. Och den älskade
modern var ju hennes största skatt.
Nu gjorde Frida, som så mången
annan har gjort: "När nöd på färde är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
