- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 7 - 1917 /
106

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14 - 8 April - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

onda ord. Vår avsvurne fiende, satan,
försummar aldrig tillfället att genom
sina ränker störa och fördärva Guds
verk i människors hjärtan. Och i detta
sitt förstörelseverk lyckas han ofta att
betjäna sig även av sådana, som eljes
visst icke vilja gå hans ärenden.

Vad Gud förbjuder och befaller i det
åttonde budet är en nödvändighet, och
överträdelserna härav straffa sig själva
och varda ytterligare straffade. En
stridshammare och ett svärd och en
skarp pil är den, som bär falskt
vittnesbörd mot sin nästa.

Falskt vittnesbörd avlägges inför
domstol, då någon falskeligen åklagar sin
nästa, eller då ett vittne icke i sitt
vittnesmål vittnar sant utan i stället talar till
endera partens fördel och sålunda
vittnar falskt och därigenom tillskyndar sin
nästa större eller mindre förluster och
lidande. Men det är icke blott inför
domstol, falskt vittnesbörd sker, utan på
tusende sätt i det vardagliga livet, där
man "beljuger, förråder och baktalar
sin nästa". Och sådant sker ofta på ett
mycket fint sätt, ja, i vissa fall så dolt,
att personen i fråga icke ens själv
märkte det, förrän följderna visade sig
i oenighet och ondska. Vanligast är det
dock, att obetänksamhet, hemlig ondska,
avund oeh fiendskap utgör
anledningen till de falska vittnesbörden. Samma
förhållande är det, då man eftersäger
och sålunda sprider ut det onda, som
man hör andra säga om nästan. Det
kan under sådana förhållanden hända,
att man gör sig skyldig till något så
ledsamt ont, som att sprida en direkt
osanning som ifrån början blivit
uppdiktad och utspridd av idel
hämndbegär. "På så sätt har mången, utan att
han visste det, blivit en avskyvärd
belackare."

Redan tidigt i barnaåren äro vi
utsatta för frestelserna till denna synd.
Det är bedrövligt sant, att syskon och
skolkamrater kunna beljuga varandra,
t. o. m. söka undskylla sig själva genom
att göra en liten broder eller syster eller
kamrat den grova och inför Gud så
ohyggliga orättvisan att skylla dem för
att hava gjort det onda, som de själva
hava utfört. Kära barn, vakten eder
för sådant! Ty först och främst är det
en gruvlig synd inför Gud och därtill
kunnen I på så sätt skaffa eder sår,
som aldrig i tiden upphöra att gnaga
och smärta. Måtte den käre,
barmhärtige Frälsaren få lära oss att rädas för
det onda och att gå sanningens vägar!.

"Två ha dött för mig."



Det var på 1880-talet, under den tid.
då kejsar Alexander II satt på
Rysslands tron, som tvenne unga grevar
Danischeff voro anställda vid det
kejserliga gardet i Petersburg. Båda voro
framstående officerare och stodo i stor
gunst hos kejsaren. Den äldste, vilkens
namn var Ivan, hade ärvt sin moders
stilla och ädla sinnelag, då den yngre,
Alexis, däremot hade ett mera eldigt och
häftigt skaplynne, ett arv av fadern, den.
despotiske generalen.

Deras moder, bekant för sin stora
välgörenhet och sitt fromma sinnelag, hade
efter sin makes död dragit sig undan det
lysande hovlivet och bodde på sina gods,
varifrån hon emellanåt företog resor till
utlandet. På en av dessa resor till
England hade Ivan varit henne följaktig
och där, i de troendes krets, fått djupa
intryck av ett sant kristligt liv. Sedan
dess hade han dragit sig undan det
brusande världslivet och mera ägnat sig åt
bokliga sysselsättningar. Alexis
däremot hängav sig åt sin nöjeslystnad och
lockades med i många dårskaper, som
han både föraktade och ångrade, i
synnerhet då han tänkte på sin fromma
moder, som han visste alltjämt träget
bad till Gud för sina söners frälsning.
Ehuru bröderna voro av olika sinnelag,
älskade de varmt varandra, och särskilt
var den yngre, Alexis, varmt avhållen
av Ivan för sin friska, manliga
hurtighet. Deras moder hade också under
djup rörelse anförtrott den yngre sonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free