Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14 - 8 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
ä den äldres vård, vilket uppdrag blev
:för den senare ganska svårt att
uppfylla.
Alexis ville helst gå sina egna vägar,
varför han steg för steg slet sig lös från
Ivans ledning. Då Ivan förebrådde
honom härför, sade han, att han icke ville
■stå under något förmyndareskap, utan
sköta sig på egen hand.
Till slut kom ryktet om hans
tygellösa liv inför kejsaren, och denne lät
genom sin adjutant tillställa Alexis en
varning. Denne anträffade Alexis i
berusat tillstånd och, uppretad över
adjutantens uppträdande, mottog han
kejsarens varning med svordomar och
smädelser samt drog till sist sin värja mot
kejsarens sändebud. Nu var måttet
rågat. När den unge löjtnantens
handlingssätt inberättades för kejsaren, tröt
•dennes tålamod. Detta var en skymf
mot kejsaren personligen, och Alexis
blev dömd att för majestätsbrott mista
livet.
Förgäves bönföll grevinnan om
sonens liv. Kejsaren förblev obeveklig.
Den utsatta arkebuseringsdagen var
inne och den rymliga fästningsgården
fylld av soldater.
Den dödsdömde Alexis stod omgiven
av några officerare, som alla voro djupt
upprörda över kamratens sorgliga slut.
Av synnerlig gunst och nåd hade Ivan
fått kejsarens tillåtelse att närvara vid
avrättningen. Denne var om möjligt
blekare än den stackars brodern, som in
3 det sista hoppades benådning. Denna
uteblev dock, och snart dånade det
bestämda klockslaget i Peter
Paulsfästningens torn. Den kommenderade
officeren ropade: Giv fyr! och skottet brann
:av. Men, döm om de församlades
häpnad, då de, sedan röken skingrats,
funno den dödsdömde Alexis oskadd stå
kvar, under det vid hans fötter brodern
Ivan låg ihjälskjuten. Han hade givit
sitt liv för småbröder. I samma stund
■som kommandoordet: Giv fyr! ljudit,
hade han sprungit framför Alexis oeh
så ljutit döden i stället för sin älskade
broder.
En sådan broderskärlek kunde ej
annat än göra ett djupt intryck på de
församlade. Gamla härdade soldater gräto
som barn, och den upprörda
kommendanten skickade genast en kurir till
kejsaren för att inberätta hela händelsen.
Alexis bar man nästan medvetslös
tillbaka till arresten för att där invänta
kejsarens vidare order. Kejsaren
mottog underrättelsen under synbar
rörelse. På grund av Ivans ädelmodiga
handling, ändra.de han dödsdomen till
landsförvisning.
Icke lång tid därefter avreste den
benådade Alexis Danischeff jämte sin
förkrossade moder till England, där de
funno ett nytt fädernesland, men icke
blott det, utan unge Alexis blev där en
ödmjuk Jesu lärjunge, som med
brinnande iver ägnade sig åt de förlorades
räddning. När någon främling
uttryckte sin förvåning häröver, brukade
Alexis svara: ’’Skulle icke jag arbeta
för två, då två hava dött för mig — min
dyre Frälsare och min älskade broder
’Ivan."
E. B.
Den återfunna bibeln.
För några år sedan, berättar en
läkare, var jag underläkare på ett
sjukhus och såg där allt slags mänskligt
elände ’i de mest olikartade former.
Men jag såg även sköna bilder av
tålamod, hängivenhet och hopp vid sidan
av all smärta, trötthet och förtvivlan.
Jag hade lärt känna något av Guds
ords sanningar. Min mor var
troende, och hon hade kämpat mycket i
bön för mig, hoppats där, så vitt man
kunde se, intet hopp fanns, att jag en
gång skulle komma under evangelii
inflytande, bli omvänd till Gud och få
min själ frälst.
Jag lämnade mina föräldrars hus,
utan att hon såg något tecken till
förändring hos mig, och de första åren av
min läkareutbildning genomlevde jag,
(Forts, å sid. 110)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
