Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17 - 29 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
tillhörer lätt falla för den frestelsen
att använda -sig av tillfället och på ett
sätt, som inför alla borgerliga, lagar
måste anses rättfärdigt, tillägna sig det,
som är nästans egendom.
Förträffligt, har Rosenius utlagt
denna sak. Han säger: "Då min nästa
genom fattigdom eller tillfälligt
nödtvång måste på en bestämd tid sälja
sin egendom, evad han på den tiden
kan få vad egendomen är värd eller
icke, och jag begagnar tillfället att
köpa den för ett pris, varför den för
omständigheterna måste lämnas, även
fastän jag inser, att den är mera värd,
då måste alla människor säga, att jag
icke gjort något orätt, ty jag har
givit för egendomen mera än någon
annan på samma tid, jag har således gjort,
ett barmhärtighetsverk, men Herren
ser mig i ansiktet och säger: "Du
fromme skalk! Jag förstår din handel.
Älskade du din nästa så som dig själv,
så skulle du betala, vad egendomen är
värd, även om ingen annan bjöde
hälften. Nu har du på hederligt sätt
tillägnat dig en stor del av din nästas
egendom, men såsom en tjuv står du
inför mig". — Det orätta i ett sådant
o x
handlingssätt förstås bäst inför
kärlekslagens dom. "Älska din nästa såsom dig
själv." Ingen vill bliva behandlad så
av sin nästa i samma nödläge. Måtte
vi lära besinna att Herren "förstår
våra tankar fjärran ifrån".
I det nionde budet har Herren
förbjudit denna last som i världen
hålles för ingenting, nämligen girigheten
eller att en människa vill vara rik på
gods och ägodelar. Om denna böjelse
säger Herren genom Paulus: "De som
vilja bliva rika, falla i frestelse och i
snara och i mångahanda skadliga
begärelser, vilka sänka människorna i
fördärv och förtappelse. Ty girigheten är
en rot till allt ont, till vilken somliga
hava haft lust och därigenom farit
vilse från tron och tillfogat sig många
kval." 1 Tim. 6: 9—10.
Vi se sålunda, att själva begäret
efter nästans tillhörighet är förbjudet.
Och då vi veta, att ur dessa begär
utgår den svarta avundsjukan, vars
tillvaro gör livet bittert för både den
avundsamme och den, som blir föremål
för avunden, så låt oss då icke förgylla
detta onda med vackra namn utan låta
Guds ords dom giva det dess rätta
namn och i Guds nåd söka hjälp mot
även denna synd.
casa
Pastor Fliedner i fängelset.
Skådeplatsen för efterföljande
tilldragelse var ett mörkt fängelse.
Fångarnes ansikten voro alla vända åt
sammia håll, och deras blickar följde
med stort intresse en starkt byggd man
med ett ädelt utseende, som blev
visiterad av fångvaktaren, vars sista
tanke vid en ny fånges ankomst alltid
gällde de värdesaker, som denne
möjligen kunde hava i sin ägo.
"Det är bäst ni undersöker, om han.
har några penningar’’, mumlade en
fånge halvhögt, ty uselheten vill gärna
göra vad den förmår för att hämnas:
på sina olyckskamrater.
"Den där tar jag", brummade
fångvaktaren, i det han tog en pennkniv ur
fångens ficka och därpå lade den i sin
egen.’
’ ’Tag icke den’’, bad fången under det
blodet strömmade till hans kinder, "den
har tillhört min lille gosse. Tag den
icke."
"Tag du den här!" svarade den råe,
omänsklige fångvaktaren, i det han gav
honom ett häftigt slag för örat. En
stark rodnad uppsteg återigen på
fångens ansikte, men icke ett ord kom över
hans läppar.
Fångvaktaren band en tung kedja
omkring honom och försvann. Fångens
pennkniv och hans dyrbara böcker, utom
en enda, tog han med sig, sedan han
hade förvissat sig om, att det icke fanns
något mera av värde, och han drog till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
