Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17 - 29 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
131
<och med strumporna av honom, för att
vara säker om, att det icke fanns
penningar i dem.
Alla fångarne hade med nyfikna
blickar följt de bägge männen. "Han är en
kättare", utbröt en av dem med ett
hånfullt skratt, "och förtjänar icke bättre."
— "Han är feg", sade en hämndlysten
spanjor — händelsen tilldrog sig
nämligen i Spanien — ’ ’annars skulle han ej
ha tålt en sådan behandling." — "Hör
på nu, protestant, ni beder ju?"
frågade en tredje. — "Ja", svarade den
nyligen anlände, "det gör jag." —
"Berätta oss då, huru ni bär er åt, då ni
talar till Gud", sade den förre. — "Ja",
svarade han. — "Och ni tror att ni får
rsvar. Huru vet ni det?" fortsatte den
frågande. — "Jo, hör på nu", sade
fången. "Ni sågo ju alla, att
fångvaktaren slog mig?" — "Ja", svarades
honom. — "Jag har aldrig fått någon
örfil sedan jag var barn. Jag är en stor,
•stark man, som ni ser, och fångvaktaren
är liten och spenslig. Jag kunde ju ha
givit honom ett sådant slag, att han
aldrig glömt det." Spanjoren insåg detta
•och nickade bifallande. — ’ ’Ni vill veta,
huru jag kan vara övertygad om, att
Gud hör mig. Jag bad honom om
tålamod, och han gav mig det." — Dessa
•ord gjorde ett djupt intryck på
spanjoren, och han försjönk i djupa tankar.
Fången insomnade, och då han klockan
fyra andra morgonen vaknade, fann han
spanjoren liggande på knä, läsande
berättelsen om den förlorade sonen, i den
nyligen anlände fångens bibel. Stackars
förlorade son! Han såg såsom i en
spegel, som återgav hela hans livs historia.
"Gud vare lov", sade pastor Fliedner,
ty det var ingen annan än han, denne i
Spanien verkande, oförfärade, frivillige
■evangeliske missionär, tysk till börden,
som blivit kastad i fängelse för sin tros
■skull mot konungarnes konung.
"Gud vare lov för denna örfil och
•den anledning, som den gav mig att
förkunna evangelium på en sådan plats!"
csga
Per.
Den gosse, om vilken jag här vill
nedskriva några enkla rader, föddes
år 1885 av gudfruktiga föräldrar i
staden N—g. Allt ifrån sin födelse
spenslig och klen insjuknade han vid 5 års
ålder i scharlakansfeber, som
betydligt nedsatte hans krafter och även
medförde en hjärtsjukdom, varifrån
han aldrig blev botad. Läkarekonst
Var här fruktlös. Visserligen lindrades
sjukdomen tidtals, men — Jesus hade
beslutat, att tidigt hemförlova sin lille
lärjunge och att genom sjukdomen
draga honom närmare sig.
Sällan kunde Per som hans
jämnåriga tumla om i yster lek. Men han
var därför ej utan glädjeämnen.
Gärna satt han för sig själv och ritade av
bibliska bilder ur barntidningen, som
han fick i söndagsskolan. Tidigt
började Per besöka densamma och hade
där riktiga glädjestunder. Redan vid
4 års ålder satt han så stilla bland de
äldre barnen och hörde uppmärksamt
på, vad som talades och lästes. Hans
hjärta var likt "den goda jorden’.’,
där Guds ord fick bära frukt.
Särskilt fängslades hans tankar av
berättelsen om Jesu lidande och — häftig
som han var — blev han riktigt ond
på de elaka människorna, som kunde
göra Jesus illa. Den lille 5-åringen
kunde ej fatta, "att Jesus måste så
lida" för att frälsa oss. Det nämndes,
att Per hade ett häftigt lynne, mången
gång försyndade han sig därigenom
men blev ledsen däröver och måste
bedja både Gud och människor om
förlåtelse.
Vardagsskolan kunde han icke stäni
digt besöka för sitt klena hjärtas skull,
men han lärde sig lätt de ämnen, vari
han där undervisades. Sin kära
söndagsskola älskade han dock mest och
tog snart sin yngre syster Rut med
sig dit. Deras hem var beläget så, att
do måste gå mitt igenom staden för
(Ports, å sid. 134.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
