Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18 - 6 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
upprepa de dåraktiga ord vi ovan
anfört — ibland med tillägget: "Vi
behöva inte arbeta — pappa är rik!"
Arvid och Vilhelm — så hette
gossarna — skickades i skola i den
närbelägna staden. Men lata och
liknöjda voro de även här, och då de
blevo kvarsittare både i andra och tredje
klasserna, oaktat de hade hjälp med
läxorna, tog deras far dem ur skolan
och skickade dem ut till sjös med en
snäll, troende sjökapten, som varit hans
skolkamrat. Sorg och ångest rådde
nu i det förr så glada hemmet.
Särskilt sörjde modern över sina båda
halsstarriga gossar, och hon kämpade
med Gud i bön om deras frälsning från
synd och olydnad.
Föräldrarna hade nu i hemmet blott
den lilla nioåriga Greta. Hon var ett
älskligt, tänkande barn och gladde
föräldrarnas hjärtan genom kärleksfull
lydnad.
När gossarna varit ute på sjön ett
år, sände kaptenen på det fartyg, där
de voro, hem ett fotografi av dem. De
sitta helt flitiga vid sitt arbete, som
består i att sno tåg.
Skeppstimmermannen undervisar dem. Ja, nu måste de
arbeta både med sina händer och sitt
huvud. Nu tillfrågas de ej: vill du,
utan det heter nu: du måst e. Eljest
kommer skeppsdaggen fram, och dess
tuktande slag smaka icke gott. Men
gott gör det på lata gossar.
Emellanåt fingo de också läxor att läsa,
skriva och räkna lärde de ock av kaptenen.
Voro de flitiga och snälla, fingo de
också umgälla mycken kärlek och
vänlighet samt erhöllo små belöningar.
Småningom insågo de, att det var bäst
att alldeles slå om och köra högmod
och lättja på .porten. Saknaden och
längtan efter föräldrar och lilla syster
gjorde ock sitt till att sporra dem till
lydnad och flit. Ty endast på det
villkor, att de fingo goda vitsord av
kaptenen, skulle de få komma hem efter ett
år.
Stor var glädjen å ömse sidor, när
de snart efter fartygets anländande
själva kommo hem. Det var då jul,
och allt var idel fröjd och fridfull ro,
då plötsligt lilla Greta insjuknade i
difteri. Varma böner uppsändes till
den himmelske barnavännen och
läkaren — och han hörde och hjälpte, så
snart var all fara över.
Gossarna reste kort därpå åter ut
med fartyget. Men Arvid hade fått en
brinnande håg att bliva målare: han
ville måla havet, det härliga havet,
som än ligger i majestätiskt lugn och
låter de framilande fartygen så
muntert glida fram på sin i glödande
färger skiftande spegel, än ryter och
svallar liksom i vrede och kastar skummet
högt upp. Och han blev en skicklig
målare, som vann beröm och ära för
sina präktiga sjöstycken. Det bästa av
allt var dock, att han blev en troende,
gudfruktig man. En jul sände han sina
föräldrar till julklapp en stor, vacker
tavla, föreställande Jairi dotters
uppväckande. Han skrev då: "När ni
betrakta denna tavla, så kan den ju
påminna eder om den julen, när lilla
Greta var dödssjuk och Herren botade
henne. Och även därom kan den
påminna, att han, som är mäktig att
uppväcka från de döda, har uppväckt edra
båda gossar, som höllo på att sjunka
ned i andlig och evig död, så att vi nu
leva av hans nåd och barmhärtighet".
Vilhelm blev en duglig och god
sjökapten. Båda tackade de Gud för
arbetets välsignelse.
DEN DAG JAG FÖDDES.
Den dag, jag föddes, började jag dö,
ty i mitt väsen låg ett dödens frö.
Och under tiden har jag dött var dag
för livets krossande och hårda slag.
Men när jag dör, mig döden livet ger,
se’n lever jag mitt liv — och dör ej mer.
Betty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
