Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18 - 6 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
OO
Änglavakten.
(Med vignett och plansch.)
Gamla mormor satt och visade sina
barnbarn vackra planscher ur skilda böcker och
sökte att för dem förklara deras betydelse
och tillämpning på livet. De följde med
spänd uppmärksamhet hennes ord, särskilt
då det förekom någon illustration till någon
märkligare historisk tilldragelse. Ty då
ville de ha beskrivning på allt in i minsta
detalj.
Men så kommo de till en plansch, som
fö-föreställde en liten flicka och gosse, som
sorglöst jagade fjärilar och plockade
blommor vid randen av ett bråddjup, med
blicken riktad på allt annat, än där ,de nästa
sång skulle sätta sin fot. Men bakom dem
gick skyddsängeln och skyddade dem. Ett
enda litet (felsteg — och de skulle ha legat
där nere djupt i den brusande strömmen
■men ängeln skyddade dem.
"Säg, är det ej en vacker plansch, den
liär?" frågade mormor.
"Asch, det är ju bara en tavla! Aldrig har
jag sett en sådan där ängel med vingar följa
mig, och inte någon annan heller, för
resten!" sade Gunnar och ryckte på axlarne.
Arvid instämde och tillade, att planschen
var pjåskig. Han själv skulle nog vara karl
att gå så där nära ett ’bråddjup, även om
det vore tre gånger så djupt, men nu var
det ju en liten flicka ’med, och det
kunde ju hända, att hon behövde någon, som
hölle i sig för att ej få "dåndimpen".
"Å, du skulle skämmas!" ropade syster
Bftrta ivrigt. "Jag har aldrig bett någon
av er hålla i mig, fast jag klättrat samma
vägar som ni."
"Tyst nu, barn, och gräla inte", sade gamla
mormor milt. "Ser ni, denna plansch
påminner om en händelse från min egen ungdom.
Jag var då inte ens så stor som Berta, då
jag en gång skulle gå över spången där nere
vid klyftan. Spången var smalare och
skröpligare då än nu. Jag såg ej framför
mina fötter utan blickade upp mot en flock
vildgäss, som under sin entoniga men än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
