Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19 - 13 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
hon icke hade någon köttslig arm till
sitt beskydd, föll hon ögonblickligt på
knä framför dem och med
uppåtsträck-ta händer ropade hon: ’ ’Nu, Herre
Jesus, hjälp!" Mördarne flydde
förskräckta, lämnande kvinnan att i frid
och säkerhet gå sin väg hem, fröjdande
sig i sin frälsnings Gud och klippa.
En underbar berättelse.
Följande märkliga händelse i
barnhemmets i Düsseltlial historia omtalas
av greve van der Recke: ’ ’Det hände
sig en gång, att jag för att förse deras
behov som stod under min vård, hade
blivit tvungen att ådraga mig en skuld
på ett tusen thaler. Dagen, då min
revers å detta belopp blev förfallen,
nalkades, och jag märkte, att jag ej
hade penningar för att betala den, och
då jag noga överlagt saken, såg jag
mig ingen dager att erhålla denna
summa.
I denna svårighet tog jag min
tillflykt till bönen, och efter en tid
erhöll jag en känsla av visshet, att
Herren skulle förse mina behov och i rätt
tid sända mig den hjälp, jag behövde.
Denna känsla ökades hos mig, ehuru
min sekreterare bedrövade mig med
sina tvivel^och sin fruktan, och han
sade beständigt: "Ni må hoppas, att
penningarna skola komma; men
varifrån skola de erhållas?"
Då dagen var inne och ingen ny
utsikt att erhålla penningar visade sig,
tycktes han triumfera över det
nederlag, som han trodde väntade min ännu
orubbade tro och "mitt hopp. Då jag
märkte detta, drog jag mig tillbaka till
mitt rum, stängde dörren och anropade
på mina knän Herren, att lian icke
ville för sitt namns skull och även för
den unge mannens odödliga själs skull
låta mitt ringa förtroende till honom
komma på skam eller tillåta den
överhängande nöden komma över mig. Jag
uppstod styrkt odli lugnad, så att då
min sekreterare inträdde och i en
gäckande ton bad mig giva honom
mina ordres för reversens betäckande,
svarade jag honom lugnt: "Frukta
icke, utan gå genast till posten och
hämta breven !" Jag hade ingen aning
om sättet, på vilket hjälpen skulle
komma till mig; jag visste blott, att
Herren, i vilkens tjänst jag var
sysselsatt, hade sett min nöd, ocli jag litade
på, att han skulle sända hjälp; ty ban
har lovat höra trons bön och hans ord
är em evig sanning.
Min sekreterare vände sig om för att
gå, men hejdade sig för att fråga:
"Men om det icke finnes något, vad
skall jag då göra?" "Endast gå",
var mitt svar och jag upphöjde åter
inin röst till nådens tron. Han kom
tillbaka med förändrat utsende; och
som han rusade in. i rummet, brast lian
i tårar och räckte mig ett brev med
en stämpel på kuvertet, vilken visade,
att det innehöll ett tusen thaler.
Herren hade sett vår nöd, innan den kom
över oss, och hade redan försett för
densamma.
Då jag läste brevet, fann jag, att en
gudfruktig ung man i Berlin, en
bagare, hade gått till en min vän i denna
stad för att fråga honom om råd,
sägande, att han oväntat erhållit en
ansenlig förmögenhet och önskade få
veta, hur han skulle få bästa vinsten
av ett tusen thaler. Min vän nämnde
åtskilliga sätt. som t. ex. fonder,
egendomsköp rn. m. Till vart och ett av
dessa förslag skakade han huvudet och
sade slutligen: "Nej, nej, så menar
jag icke ! Jag önskar helga dessa
penningar till Herrens tjänst och jag
önskar edert råd för bästa sättet att göra
detta!" "Å". svarade min vän; "om
ni menar det, sänd det till hemmet för
fader ocli moderlösa barn i
Düsselthal!" Och detta var den
penningesumma, som anlände i nödens stund.
"Undren äro ej försvunna;
nej, ännu hans gudomsmakt
tusenden med fröjd förkunna,
Då de trott, vad han har sagt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
