Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20 - 20 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Inkomna frågade pastorn kvinnan:
"Vad har du för bekymmer?" "Hur
jag skall bliva kvitt mina synder",
svarade hon. Pastorn sade då: ’
’Synderna — jaså, ingenting annat.
Synderna de borttogos på Golgata kulle för mer
ån aderton hundra år sedan av Jesus,
när han där hängde på korset."
Dessa nådens ord nådde icke då
kvinnans hjärta, men soldaten, som stod
bakom henne, blev så glad, att han
måste ropa högt, varför han öppnade
dörren och sprang ut på en gräsplan, där
han kastade sig ned och rullade
omkring, under det han ropade av glädje
över att han var i Jesus fri från de
synder, han gjort och alltid bar i sitt
onda väsende. Sedan ilade jag, sade
han, mina sex à sju mil hem under
glädje över att mina synder voro
borttagna.
Ja, millioner hava fått erfara i sina
själar och hjärtan, att Sonen icke blott
bär allt med sitt allmaktsord, utan att
han räcker sin nåds ord till tröst,
vederkvickelse och kraft till hjärtat och
samvetet. Profeten säger till Herren:
"Ditt ord håller oss uppe, när vi det
få."
Det är dock Herrens allvarliga vilja
att med sitt ord bana sig väg till
hjärtat på varje människa. Han säger:
"Se, jag står vid dörren och klappar;
om någon hör min röst och upplåter
dörren, skall jag ingå till honom och
hålla måltid med honom och han med
mig." Upp. 3: 20. Det är endast
genom att höra hans ords röst, som
hjärtats dörr öppnas iför honom. Han sade
ock till de judar, som trodde på honom:
"Om I förbliven i mitt ord, så ären 1
mina sanna lärjungar. Oeh 1 skolen
förstå sanningen, och sanningen skall
göra eder fria." Joh. 8: 31, 32.
Forts.
C23
"iDitt, Herre, är riket, och du är upphöjd
över allting till ett överhuvud."
1 Krön. 29: 11.
På Guds försyn.
En verklighetsskildring från 1850-talet.
Forts.
Sedan satte mor Beata sina kläder i
ordentligt skick. Hon hade sedan
många år icke behövt annat än då och då ett
par nya skor ; hennes kläder höllo länge,
voro även gjorda av hemspunnet garn
och voro icke underkastade några
"moder". Om någon skulle ha fordrat
henne att avlägga sin gamla bondedräkt,
skulle hon förvisso fasat och tänkt, att
bennos Gud icke längre skulle känna
igen henne. Nu lappade och putsade
hon den, tv hon ville även i Amerika
uppträda skickligt och anständigt och
icke göra sina barn skam.
Fortare än hon själv tänkt, var hon
färdig till resan; hon längtade även att
få snart slut, ty allt avskedstagande
grep hennes hjärta. Hon hade ingen
fi-ènde, men aldrig hade hon trott, att hon
ägde så många vänner. Människornas
kärlek visar sig tyvärr ofta först då,
när mottagaren icke mer kan ha mycken
glädje och gagn av den — för det mesta
vid avskedet från jorden.
En rörande stund hade mor Beata, då
hon sista gången under aftonsången satt
i kyrkan. I den hade hon blivit döpt,
konfirmerad och vigd; här var hennes
Maria döpt, där under lindarne vilade
hennes Jakob och hennes föräldrar. Men
då hon i dag vid gudstjänstens slut
böjde sig för att bedja en sista bön i denna
kyrka, då började plötsligt skolläraren
ännu en gång spela, och församlingen
sjöng:
"När en Guds vän på resa träder,
han vare alltid vid gott mod;
ty Herren ingen väg tillstäder,
vars utgång sist ej varder god."
Pastorn anbefallde sedan den resande
i hjärtlig bön under Guds beskydd, bad
honom vara hennes råd och hjälp och
föfa henne säkert till sina barn, och att
de alla en gång måtte följas åt på den
stora sista resan till det eviga hemmet.
Mor Beata, som sällan grät, kunde i dag
icke hejda tårarne. Det band, med vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
