Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21 - 27 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
"Vill ni telegrafera!" frågade mor
Beata. "Det är något nytt, — men hur
skall ni få det över vattnet, — det
förstår jag inte. Jag tackar er för er
välmening, fastän det inte behövs. Gud styr
dock allt och kan leda allt till det
bästa."
Så ofta passagerarna än betraktade
den märkvärdiga gamla frun, "som hade
mer förtroende till Gud än till
telegrammet", så märkte de intet spår till oro hos
henne. Huru skulle hon väl kunna visa
sådan, då hon verkligen icke kände
någon ! Sorglös som ett barn i sin moders
armar, vilade hon i sitt förtroende till
Gud.
"Det är ju dåraktigt", ivrade
doktorn, "att så gå ut i världen. Det är
ren förmätenhet!’’
"Jag kallar det att fresta Gud, icke
att tro på Gud", läspade en förnäm
dam, som rätt ofta plägade "hedra
Guds hus med sin närvaro."
"Om ni, nådig fru", svarade
kaptenen allvarligt, "sprunge in i en skog,
där tusen faror väntade er, så vore det
orätt, ty ni visste vilka faror, den dolde.
Men om ert barn i enfald gick dit,
emedan det tänkte, att det trädde in i en
trädgård — då skulle ni väl knappast
göra det någon förebråelse".
"Visst icke, det är ju ett barn."
"Nå, denna kvinna är även ett barn,
ett barn i erfarenhet, vad beträffar
världen och särskilt Amerika; hon har
aldrig varit utom sin by. Men hon är
en hjältinna i tro; ty om den heter det:
"tron är en viss tillförsikt på det man
hoppas, och en fast övertygese om det
man icke ser."
En paus inträdde. Då invände
doktorn : ’ ’Men det är orätt handlat av
dem, som kallat henne, och av den som
låtit henne så här hjälplös anträda en
dylik resa."
’ ’Vem vet f’’ svarade kaptenen; ’
’kanhända allt är noga uppskrivet, och de
goda människorna ha icke kunnat läsa
de främmande namnen. Skolläraren
har tänkt, att frun visste besked; inert
hon for dit, som en annan kvinna,
vilken en gång* for med mig och
försäkrade, att hennes bror bodde i Amerika
"strax till höger om första bron."
Slutligen var man vid målet. Där
låg det stolta Newyork. Men mor Beata
hade icke tid att se på det, hon hade så.
mycket att göra med den sjuka frun ooh
de fem barnen; hon måste packa ihop
sina och de andras tillhörigheter.
Slutligen stannade skeppet, en läkare kom
och undersökte, 0111 alla voro friska; —
snart låg skeppet förtöjt i hamnen.
Kaptenen hade åtagit sig den gamla,
trygga Beata; det tycktes honom, som
sörjde han för sin egen mor. Han tog
henne från mellandäck och sade, att hon
skulle stanna hos honom; han skulle
hjälpa henne och överlämnade omsorgen
om henne åt sin uppassare, John, ty han
hade nu själv icke tid.
"John, detta telegram skall genast
ombesörjas. Svaret låter nog vänta på
sig, ty budet från stationen till
skolläraren behöver väl lika lång tid, som
telegrafvägen över eller hellre under
oceanen. Nu för du fruns saker till ett
enkelt hotell här i närheten och sörjer för,
att hon vilar ut sig. Och sedan visar
du henne staden, så att hon får se
något och tiden icke blir henne för lång.
I afton skall jag själv se till henne."
Ports.
Linnea*
illustrerad sommartidning för de små
och deras vänner är utkommen.
Bland innehållet nämnes:
BETRAKTELSE av Alfr. Engström.
SVERIGES UNGA VÅR. Poem av K. K—n.
LILLE BERTILS FRÅGA. Sann
skildring av K. K—n. MYCKET
FAGERT OSS BLEV GIVET. Poem av
K. K—n. SONJAS GAMLE VÄN.
Ur verkligheten av K. K—n.
Pris 10 öre. Rekvirera i god tid
„- från
B. SENAPSKORNETS EXP.,
■Norrköping.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
