Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22 - 3 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
älska och tro på den Herre Jesus, som
hela boken handlade om.
Så förgingo flera år. Den lilla
bibelklassen i Saga höll troget samman,
men så kom en stund, då en av de fem
ej längre fick stanna ibland de andra.
Ayabé fick ett högt ämbete och
flyttade till Nagasaki. Dit hade under
dessa år kommit en amerikansk
missionär, Doktor Verbeck, och bosatt sig
i den stora staden. Han vågade dock
ej predika om Herren Jesus, det var
vid livsstraff förbjudet. Men sedan
han lärt sig japanska språket,
brukade han samla några små barn omkring
sig, lärde dem läsa och talade med dem
om den rätte Guden, som älskade dem
och ville göra dem lyckliga.
När Ayabé en tid varit i staden, fick
han höra talas om den främmande
läraren. "Kanske han också har något
att lära mig", tänkte Ayabé, och så
uppsökte han doktor Verbeck.
Och det var mycket Ayabé fick lära.
Det var första gången han råkat en
sann kristen, och vi kunna nog förstå,
hur glad han skulle vara däröver. Han
blev missionärernas flitigaste lärjunge,
som aldrig tröttnade att höra talas om
den Frälsare, som bibeln redan lärt
honom ätt älska.
Inom kort blev dock Ayabé utnämnd
till guvernör i en annan provins ocli
måste lämna Nagasaki. Men det
dröjde ej länge, innan doktor Verbeck fick
ett nytt besök. Ayabé hade skrivit om
honom till sina vänner i Saga, och nu
kom Montono för att få förklaring
över några ställen i bibeln, som han
och de andre ej förstodo, och vände
snart helt lyøklig tillbaka med flera
böcker, i vilka han och hans vänner
kunde finna råd och vägledning vid
sin bibelläsning.
Tre år därefter, den 14 Maj 1866,
kom en japan inrusande till doktor
Verbeck, som helt bestört undrade,
vad som stod på. "Jo", berättade
japanen helt andfådd, "hit har kommit
tre höga, fina herrar, en minister och
två landshövdingar, med ett stort,
grant följe. De ha frågat efter er och
de äro straxt här".
Doktor Verbeck gick till porten, och
där stod verkligen ett ståtligt följe.
Tre män stego i detsamma ned ur sina
bärstolar och kommo emot honom.
Vilka tron I det var? Jo, general,
numera statsminister, Wakasa, Ayabé och
Motono. De trädde in i missionärens
enkla boning och framförde sitt ärende.
Och vilket var väl detta? Jo, att få
närmare kännedom om kristna bruk
och sedvänjor, och först och främst att
begära att genom dopet få
upptagas i Kristi församling. Wakasa
sade under samtalets lopp till
missionären: "Jag kan ej säga er
vad jag kände, då jag första’
gången läste berättelsen om Jesu person
och verk. Jag hade aldrig sett, hört
talas om eller kunnat tänka mig någon
sådan som han. Jag fylldes med
beundran, överväldigades av rörelse och
fängslades av denna skildring".
Tänk vad den lilla engelska
fickbi-beln fått uträtta. Och ännu var dess
mission ej slut.
Följande söndags afton blevo de tre
männen döpta. Men det måste ske
inom stängda dörrar och fönster, ty
hade det blivit känt, att de övergivit
sin gamla tro, hade ingen av dem
undgått att dömas till döden och
korsfä-stas. De visste det väl, men de hade
lärt sig att älska sin Frälsare så högt,
att de, om så fordrades, med glädje
skulle gått i döden för honom. Tänk
vad vi hava mycket att lära av dessa
japaner!
Wakasa fick dock leva för sin
Herre och uppfostra sina två söner och
sin lilla dotter i den kristna tron,
ända tills år 1872, då Gud tog honom
hem till sig. Doktor Verbeck flyttade
ifrån Nagasaki, och en ny missionär
vid namn Booth kom i hans ställe.
Evangelium fiøk nu fritt predikas i
landet, låieri ännu funnos
missionsstationer blott i de större städerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
