Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25 - 24 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
och sina tjänare till eldslåga" (ps.
104: 4), men till Sonen: "Din tron, o
Gud, förbliver i all evighet; ditt rikes
spira är rättvisans spira; du har
älskat rättfärdighet och hatat
orättfärdighet; därför har, o Gud, din Gud
smort dig med glädjens olja mer än
dina medbröder" (ps. 45: 7, 8), och:
"Du, Ilerre, har grundlagt jorden i
begynnelsen, och himlarna äro dina
händers verk. De skola förgås, men du
förbliver, och de skola alla föråldras
såsom en klädnad, och såsom en
mantel skall du hopveckla dem, oeh de
skola förvandlas; men du är densamme,
och dina år skola icke hava någon
ände". Ps. 102: 26—28.
Vi böra bemärka, hur Fadren här
tilltalar Sonen, att han tvenne gånger
utropar honom såsom varande Gud
samt den Herre, som skapat både
himlar och jord. Aposteln säger
nämligen, att det är Gud, som säger till
Sonen dessa ord: "Din tron, o Gud,
förbliver i all evighet", och: "Därför har,
o Gud, din Gud smort dig med
glädjens olja mer än dina medbröder".
Vi hava ingen anledning tro, att icke
Fadren känner, vem Sonen är, eller att
någon människa, hur lärd och
skarpsinnig den än må vara, känner Sonen
fullständigare, än vad Fadren gör. Det
må väl vara höjt över allt tvivel, då
Jesus om den saken säger: "Fadren
känner mig, och jag känner Fadren."
Joh. 10: 15. När nu Fadren, första
personen i gudomen, använder till
Sonen detta tilltalsord: "O Gud" och
upprepar det tvenne gånger, då bör
det för oss vara nog; då böra vi tro,
att Sonen är lika självständig Gud som
Fadren, hur omöjligt det än är för oss
att begripa att så är eller begripa den
hemlighetsfulla treenigheten. Det står
emellertid skrivet så både i gamla och
nya testamentet. Det står även i den
gamla juldagsepisteln, att det barn,
som är oss fött, och den Son, som är
oss given, och som bär herradömet på
sina axlar, lika visst heter Gud, som
han heter Underlig, Råd, Hjälte, Evig
Fader och Fridsfurste.
Han är dock lika visst en sann
människa, som han är Gud. För aposteln
är den hemligheten uppenbar och viss.
Blgnd dem, som komma att lä^a hans
brev, var dock förhållandet icke så,
utan bland dem voro nog många, som
aldrig i sina skrifter sett, att Messias
där stod kännetecknad såsom både Gud
och människa. Här anför dock
aposteln ur de heliga och erkända
skrifterna tydliga ord i denna fråga, att
Gud säger dessa ord till Sonen: "Din
tron, o G u d, förbliver i all evighet’’.
— — — "Därför har, o Gud, din
Gud smort dig med glädjens olja mer
än dina m edbröder."
Har Gud några medbröder!
Gud har icke ens någon like, hur kan
han då hava medbröder? Att han det
oaktat har medbröder står dock
skrivet både i ps. 45 och i Ebr. 1. Men
icke har Gud, Fadren, eller Gud,
Anden, några medbröder. Men Gud,
Sonen, Messias, har medbröder, emedan
han blivit en medlem av vårt släkte
och därför är en sann och verklig
människa.
Förmodligen blev mer än en ärlig
israelit, som icke kände Jesus och
aldrig sett, att Messias skulle vara både
Gud och människa, ganska förvånad,
när den läste detta apostelns citat. Jag
förmodar, att han ganska hastigt tog
för sig psalmen 45 med undran om
aposteln verkligt citerade rätt. Och
när han fann, att han gjorde det, så
öppnades nog rum i hans hjärta för
vad aposteln har vidare att förtälja
om Sonen, såsom varande större än
Moses, större än Aron och den rätte
översteprästen, som löst oss åt Gud med
sitt blod, genom vilket han ingått i
den himmelska helgedomen.
När det säges, att Gud, Sonen, har
mera glädje än sina medbröder, avser
förmodligen detta den glädje, som han
hade såsom vår broder. Man skulle
ju eljest tycka, att han hade tillräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>