Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25 - 24 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
"Hon har icke frågat därefter."
Kaptenen var allvarsamt ond. Nu
kände han sig ansvarig för mrs
Svensson, då hon gått förlorad genom hans
tjänares fel. Något svar från
skolläraren hade ännu icke kommit ;
förmodligen hade denne haft så mycket att
göra. Slutligen gjorde det honom
riktigt ont, att kvinnans barnsliga
förtröstan totalt hade kommit på skam.
Han hade ju själv förklarat det för
en omöjlighet, — och dock hade han
haft ett svagt hopp.
Gud ville dock även här visa honom,
att han ej blott regerar världen i stort,
utan även vårdar sig om de sinas
minsta angelägenheter, ja, utan hans vilja
faller icke en sparv till marken.
Det knackar. "Kom in!" ropar
kaptenen.
Anders träder in. "Herr kapten, ni
har i dag godhetsfullt antagit er min
svärmor. Hon har under vägen
förlorat er tjänare, men i stället funnit sin
son. Nu vill jag tacka er och fråga,
var ni har tagit rum åt min mor; hon
visste det icke."
"Och visste ni då, att er mor skulle
komma i dag?"
"Jag visste ingenting; jag bor tolv
timmars väg på andra sidan Filadelfia
oeh kommer sällan hit, men måste
tillfälligtvis i dag avsluta en affär här, och
då träffar jag, icke långt från
Broad-way, tillfälligtvis den gamla frun."
De båda männen sågo på varandra.
"Märkvärdigt", sade slutligen
kaptenen, som knappt kunde bliva
djupare rörd.
"Ja, herr kapten", sade Anders
frimodigt, "det händer mycket, som går
långt över våra människotankar. Vi
ha verkligen en levande Gud ibland
oss.",
"Jag telegraferade bekymrad",
sade kaptenen, "över oceanen efter
underrättelser, och denna kvinnas
enfaldiga tro kommer all världens
klokhet på skam."
En hel timme ännu samtalade
männen allvarligt. Sedan följde kaptenen
Anders till hans hotell. "Jag måste
dock säga ett ’lev väl’ till min gamla
väninna", skämtade han.
Huru hon gladde sig att återse
kaptenen, som hon höll mycket av; hon
tackade honom varmt.
"Ni måste en gång komma till
’Under tak", sade hon, "så får ni se
barnen, jag menar barnbarnen. Jag kan
knappt vänta, tills jag är hos dem.
Tänk blott, jag har ännu aldrig sett
ett barnbarn."
Hon talade föga om det lyckliga
sammanträffandet. "Ja, det var mycket
roligt, men jag visste ju, att min Herre
skulle leda mig; de ha alls icke
kommit för att hämta mig. Han gör
alltid mer, än vad vi kunna bedja eller
tänka.’’ Forts.
rrsn
Sommarlov.
Sommarlov! Härliga ord! Som musik
i våra öron du klingar.
Sommarlov, vederkvickelse rik,
sol och fröjd du oss bringar!
Nu få vi resa till landet snart
och stanna sommaren över
och andas skogsluft — säg, är det ej rart? —
och doft från blommande klöver.
Bär färgas vår kind av solstrålars smek
och vilan i skogens gömma.
Där tumla vi om under ras och lek.
Den tiden aldrig vi glömma!
Tack, Gud att vi ännu ha lugn och fred
uti vårt älskade Sverige!
Din vinge skyddande över oss bred,
för oväns hand du oss värje!
Stina.
Prenumeration
å B. Senapskornet för året
kan ännu ske. Men en del n:r
vid årets början äro utgångna.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
