- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 7 - 1917 /
255

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32 - 12 Aug. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

255-

for världen, än den störste kejsare
någonsin varit.

■ Men oaktat den lille Martin hade
framför sig en så god och ärofull
levnadsbana, hade han sina
besvärligheter att genomgå likaväl som
andra barn. Han hade av naturen ett
häftigt lynne, vilket ofta förledde
honom så, att han begick många felsteg.
Hans föräldrar handlade icke med
honom såsom Eli med sina söner, utan
bestraffade honom mycket strängt.
Hans mor tuktade honom en dag i
anledning av en nöt så, att blod flöt.

Martin sändes till skolan medan han
ännu var så liten, att fadern ofta bar
honom dit på sina armar. Även där
behandlades han med mycken
stränghet. Hans lärare lät honom en morgon
smaka riset femton gånger.

Oaktat Martin var en allvarsam och
läraktig gosse, älskade haii ännu icke
Frälsaren; han hade endast lärt att
frukta honom. Det var först i en långt
senare tid, han kunde fröjda sig över
kunskapen om Jesu kärlek och
barmhärtighet.

Hans fader kom efter någon tid i
bättre omständigheter och blev då
bergsman. Han uppförde då för egen
räkning en smedja med tvenne ugnar.
Sina större inkomster ville han
använda till sina barns uppfostran, och då
Martin var fjorton år, beslöt han att
sända honom till en högre skola i
staden Magdeburg.

Här hade den unge Luter att
genomgå svårigheter. När hans lästimmar
voro förbi, brukade han jämte andra
gossar, som voro fattigare än han, gå
ut och bedja om bröd för sina behov,
ty han fick så litet underhåll från
hemmet, att han icke kunde leva därpå.
En dag vid jultiden vandrade han med
sina kamrater omkring i byarna och
sjöng sånger för att få allmosor.

De stannade framför en bondes dörr,
och då han hörde deras sång, kom han
ut med mat, som han ämnade giva dem,

men lian ropade med så barsk ton:
"Gossar, var ären I?" att de stackars
gossarna blevo förskräckta och sprungo
därifrån så fort de kunde. Men då
mannen fortfor att ropa på dem,
kommo de slutligen tillbaka och fingo den
föda, han ville giva dem.

Efter omkring ännu ett år blev
Martin sänd till en skola i Eisenach. Även
där måste han lida brist, ty hans
föräldrar hade så många barn att
försörja, att de icke kunde underhålla
honom. Han drevs här av sin hunger att
gå ut på gatorna och sjunga för att få,
litet bröd; men i stället för bröd fick
den stackars försagde gossen ofta
hårda ord, och i ensamheten utgöt han ofta
bittra tårar över sina lidanden.

Forts.

emm

En tysk bibel.

En gudfruktig engelsman berättar:

År 1848 blev det regemente, där jag var
underofficer, förlagt till Hyderabad i Indien.
En av mina närmaste vänner var
ingenjörs-officer, och dennes fasta, avgjort kristliga
liv var mer övertygande än mången
predikan. Vid den tid, jag talar om, blev han
beordrad till England, och innan han for
ifrån oss, överlämnade han hela sitt
Mblio-tek till mig, med tillåtelse att behålla, giva
bort eller låna ut (böckerna efter behag.
Ehuru jag sålunda hade biblioteket i min
ägo, kom jag väl ihåg, att jag endast var
förvaltare, ooh beslöt att göra ett så gott
bruk av dessa böcker isom möjligt. Och
så stor var min iver att utplantera de goda
böckerna, att ,min värns bibliotek hastigt
minskades och småningom blev så litet, att
blott en enda bok återstod — en tysk bibel.
Denna (bok hade ingen frågat efter, och som
den var försedd med ett ovanligt vackert
band, tog den .sig synnerligen bra ut i en
underofficers .bokskåp.

Under de 15 år, lsom förflöto mellan 1848
och 1863, blev jag två gånger
-kommenderad till England, jämte idet, att .mina
stationer i Indien oupphörligt ändrades.

Jag sålde mina tillhörigheter och hade
gång efter annan isatt bo på andra platser,
men ännu hade ingen frågat efter eller
önskat köpa den tyska ’bibeln, och icke heller
vi&ste jag’, vem jag .skulle giva .den åt. Vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free