- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 7 - 1917 /
319

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40 - 7 Okt. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

3-25

Luter, som insåg att dessa sex
bokstäver innehöllo saker av den allra
största vikt, svarade Serra Longa, att
han väl ämnade besöka legaten och att
han nu endast väntade på ett säkert
lejdebrev. Så fort det kom, ämnade
han inställa sig inför Cajetan.

Serra Longa: Då alla övergiva dig,
var vill du då söka din tillflykt?

Luter, med blicken uppåt: Under
himmelen.

Serra Longa: Yad skulle du vilja göra
med påven, legaterna och
kardinalerna, om de vore i din hand, såsom du
nu är i deras?

Luter: Jag skulle visa dem all möjlig
aktning och vördnad, men för mig står
dock Guds ord högre än allting annat.

Serra Longa Ikunde icke övervinna
Luters fasthet. Det väntade
lejdebre-vet kom omsider, och reformatorn
inställde sig tre särskilda gånger inför
legaten Cajetan. Den första gången
var legaten mycket vänlig mot honom,
kallade honom sin "käre son" och
försökte förmå honom till återkallelse.
Men Luter kunde icke genom några
medel bevekas därtill. Legaten sökte
då att överbevisa Luter och anförde
därvid till stöd för sin åsikt en påves
förordningar. Därp» svarade Luter:
"Jag kan icke i så viktiga mål
erkänna dylika författningar såsom
tillräckliga bevis; ty de förvränga den heliga
skrift och anföra honom aldrig
riktigt".

Legaten sade: "Påveii har makt och
myndighet över allting".

Luter med rörelse: "Ja, med
undantag av den heliga skrift".

Då Cajetan icke kunde övervinna
Luter varken med övertalning eller
överbevisning, blev han vred och
började hota honom med straff. Men
Luter förblev fast som klippan och
svarade: "Jag har ingen vilja utom
Herrans. .Hade jag än fyrahundra
huvuden, så ville jag hellre förlora dem
alla än återkalla något, såvida jag icke
blir överbevisad med Skriften". Caje-

tan utropade då ännu mera förtörnad:
"Jag kom icke hit för att disputera
med dig. Du måste återkalla dina
villfarelser eller ock lida det straff, du har
förtjänat".

Den älsklige Staupitz kom även
till Augsburg. Huru glad måste ej
Luter hava blivit, då han där fick se
denne sin deltagande vän! Men
varken Staupitz eller någon annan kunde
förmedla något mellan kardinalen och
reformatorn.

Forts.

C223

Min faders händer.

"Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl änglas då?"

Åter och åter kommo orden för henne.
Regnet slog plaskande mot stenläggningen,
gatlyktorna flämtade genom diset, och de
förbirullande droskhjulen stänkte ned
hennes kläder med gatsmuts. Men det märkte
hon icke. över hela den stora staden, i
regndiset framför sig, hela den långa gatan
framåt, läste hon i flammande skrift
orden:

"Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag söm baarn väl ängslas då?"

Själva husraderna, där de stodo stela och
högtidliga,, tycktes leva upp och tala till
henne genom sina svarta fönstergap:

"Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då?"

Nej, skulle hon det?

Gud Fader där uppe, som sänt henne,
svaga lilla människa, till jorden, som utgivit
sin Son i döden till hennes frälsning, ställt
•henne inne i fattigdom och försakelser med
två än svagare människobarn att försörja
och fostra, alldeles kringbyggt henne med
bekymmer iför bröd och bostad, iför arbete
och livsuppehälle — skulle han taga sin
hand ifrån henne, nu, då all hennes kraft
var ute, hennes hjälpkällor utsinade, hennes
sista tänkbara försök strandade? Skulle
han låta henne gå hem till de båda barnen
i det mörka, fuktiga köket utan en
brödkaka eller ens ett hopp att få en — för att
frysa igenom ännu en natt ooh så. börja
en ny, hopplös dag?

Hon gick långsamt ooh tungt, det fanns
intet som Siporrade henne, som drev henne
undan tregnet ooh kylan. Dåligare än
hennes kälder voro, kunde de knappast bli, ooh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free