Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41 - 14 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
full och innehållsrik, att dödens barn
kunna leva genom den lukten. Paulus
säger: "Men Gud vare tack, som alltid
förer oss i triumf i Kristus och
uppenbarar lukten av sin kunskap genom oss
allestädes! Ty vi äro Kristi vällukt för
Gud, bland dem, som varda frälsta, och
bland dem, som varda förtappade, för
dessa en dödslukt till död men för de
andra en livslukt till liv.’’ 2 Kor. 2:
14—16.
Forts.
cssa
Reformatorn.
Forts.
Luter ville hällre dö än
återkalla; Cajetan däremot var icke
tillfreds med något mindre än
åter-kallelse. Slutligen började de ganska
allmänt frukta, att kardinalen hade
bildat någon sammansvärjning för att
fängsla både Luter och hans vänner,
oaktat dee säkra lejdebrevet, Luter
hade. Staupitz lämnade då Augsburg -full
av ängslan över det öde, som väntade
hans vän. Luter däremot blev kvar
ännu några dagar. Han avsände ett
mycket underdånigt brev till legaten,
men därpå erhöll han icke något svar.
Han förstod då, att ingenting kunde
uträttas genom hans längre vistande i
Augsburg och ansåg det därför vara
dåraktigt att längre blottställa sitt liv.
Han lämnade därför staden tidigt en
morgon, på det hans avresa icke skulle
bliva bemärkt, På en liten häst, som
Staupitz hade lämnade honom,
anträdde reformatorn resan helt obeväpnad
och utan både tyglar och sporrar.
Magistraten hade givit honom till
ledsagare en stadstjänare, som
fullkomligt kände trakten och mitt i mötfkret
förde honom genom de folktomma
gatorna. De styrde kosan till en liten
port på stadsmuren. Denna port hade
på befallning av en av rådsherrarna
bliVit öppnad så, att Luter skulle
komma fram. Äntligen anlände Luter och
hans följeslagare till den lilla porten.
De redo igenom densamma, satte sina
hästar i galopp och lämnade Augsburg
bakom sig. Sålunda blev Luter
räddad och kom i det fria.
Om Cajetan hade kunnat ana, att
hans offer på detta sätt höll på att
slippa undan honom, hade han
visserligen icke’ haft ro på sitt läger utan
satt försåt för reformatorn, fängslat
honom, och kansike sänt honom till
Rom. Men nu var han helt okunnig
därom och fick icke veta något därom
förr, än Luter var långt ifrån staden.
Huru uppbragt han då än blev vid
underrättelsen därom, kunde han likväl
icke göra honom någon skada. Den
mäktige legaten hade sålunda icke
lyckats uträtta någonting genom denna
sin beskickning — ban hade varken
lyckats övertala, överbevisa eller
straffa den djärve munken.
Trettonde Kapitlet.
Åtföljd av stadstjänaren fortsatte
Luter emellertid sin flykt, så fort som
den stackars hästens krafter tilläto.
Han fruktade, att påvens utskickade
skulle" jaga efter honom, och om de
grepo honom, taga hans flykt som
förevändning att icke längre akta det
lejdebrev, han hade. Dessa oroande
tankar flögo dock endast hastigt
igenom hans själ. Han hade genom Guds
nåd kommit ur den stad, där han i tio
dagar varit en fånge under detta Roms
välde, vilket redan krossat så många
sanningsvittnen och utgjutit så
mycket blod. Han inandades nu åter den
rena lantluften och prisade Gud av allt
hjärta. Han, om någon, kunde säga:
"Vår själ är undkommen såsom en
fågel ur fågelfängarens snara; snaran är
söndergången, och vi äro lösa." "Vår
hjälp står i Herrans hand, den himmel
och jord gjort haver." Snart vände
sig dock hans tankar tillbaka till
Cajetan. "Legaten", sade han, "skulle
icke ogärna hava mig uti sina händer
för att skicka mig till Rom. Utan
tvivel förargar det honom, att jag slup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
