Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43 - 28 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
På vilken väg?
Sann händelse.
Fröken L., sömmerskan, var en gång
i en gudfruktig familj och sydde. Bland
de tavlör, sonf prydde väggarna i det
rum, där hon arbetade, var även en,
söm föreställde den breda och smala,
vägen.
Elsie, husets lilla tolvåriga dotter,
stod en dag och betraktade tavlan.
Plötsligt vände hon sig till sömmerskan.
"På vilken väg går tant L. ?" ljöd
hennes fråga enkelt och rättfram.
Den tilltalade, som levde helt och
hållet främmande för Gud, kände sig
träffad. "Det vet jag inte", kom svaret
knappast hörbart. Men i hennes inre
ropade det högt: "Du går på den breda
vägen, du går på den breda vägen."
En tid efteråt angreps sömmerskan
av en obotlig sjukdom, och det stod i
ett nu klart för henne, att hennes
dagar på jorden nog ej skulle bliva så
många. Lilla Elsies fråga: "På vilken
väg går tant L. ?" lämnade henne ingen
ro. Bittida och sent förföljde de
henne. I Guds ords ljus såg hon sig snart
som en förtappad syndare, men fick
omsider visshet om sina synders förlåtelse.
Elsie och hennes mamma besökte
henne flera gånger under hennes sjukdom,
och en dag sade hon med
glädjestrålande ögon: "Nu vet jag, på vilken väg jag
går — på den, "som drager till livet"
och som heter Jesus Kristus. ’ ’Hem, ja,
hem det går, Vila snart jag får".
Och kort därpå fick hon i förtröstan
på det välsignade Jesusnamnet flytta in
i den sabbatsvila, som står Guds folk
tillhaka.
"Jag år Vägen, sanningen och livet;
ingen kommer till Fadren utan genom
mig", säger Jesus.
Ester A.
När livets smärta het din själ berör,
när dimmor lägra sig omkring din stig
och hjärtat suckar: "Gud törgätit mig",
minns då: Din Fader inga misstag gör.
ReSormatorn.
Forts.
Då lågan flammade upp, kastade
Luter påvens bulla i elden till stort, nöje
för åskådarna, vilka gladde sig över att
se bullan brännas i stället för Luters
egna skrifter, såsom på^en hade
befallt. Denna handling var det
djärvaste hån, han kunde driva mot påvens
makt. Han insåg att detta djärva hån
mot Porris makt, var det bästa sätt han
kunde välja, att visa folket och hela
världen, att han aldrig skulle återkalla,
och aldrig avstå ifrån att upphöja
Guds ord över alla människofunder.
Fjortonde Kapitlet.
Vilken lysande församling detta är!
Månne väl solen någonsin har lyst
över ett talrikare och mera ståtligt
riksmöte, än det, som nu hålles i den
gamla, staden Worms? Detta
riksmöte har blivit benämnt "Ediktet av
Worms". Detta namn böra vi komma
i håg, ty det där ediktet av Worms,
Vilket hölls 1521, är mycket
namnkunnigt. Denna riksdag bevistades av
själva kejsaren, den bleke och
melankoliske Carl, vilken oaktat sin
ungdom var härskare över mäktiga riken;
den bevistades av furstar och adelsmän,
kurfurstar och riddare, biskopar och
ärkebiskopar, rådsherrar och romerske
prelater; men ännu väntades en, som
hade väckt lika stor uppmärksamhet
på sig, som själva den unge kejsaren.
Det var Luter; ty han ha.de nu blivit
kallad att stå till rätta inför riksdagen
i Worms. Hans vänner fruktade nu
åter mycket för hans liv, men själv
var han oförfärad. Han var vid denna
tid även ganska svag till hälsan, men
han beslöt att icke låta ens detta hindra
sig. Då kurfursten lät genom ett
sändebud fråga honom om han kunde
resa, svarade han:. "Om jag icke kan
komma till Worms %åsom Msk, skall
jag som sjuk låta bära mig dit. Vilja
de bruka våld mot mig, vilket är
sannolikt, så överlämnar jag saken i Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
