- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 7 - 1917 /
343

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43 - 28 Okt. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

3-25

rens händer. Han, som i den
brinnande ugnen bevarade de tre männen,
lever och regerar ännu. Om han icke
vill rädda mig, så betyder mitt liv
ganska litet. Låtom oss blott tillse,
att evangelium ej utsättes för de
ogudaktiga» begabberi! Låtom oss för
detsamma utgjuta vårt blod, på det
fienderna icke må behålla överhanden.
Det tillkommer icke oss att avgöra,
antingen mitt liv eller min död mest
sikall bidraga till allas välfärd. Må
vi blott bedja till Gud, att vår unge
kejsare icke må begynna sin regering
med att söla sina händer i mitt blod.
Jag vill då hellre dö för romarnes
svärd. Ni vet vilket straff kejsar
Sigismund träffades av efter mordet
på J/ohan Huss. Vänta allt utav mig —
utom flykt och återkallelse. Fly kan
jag icke och återkalla ännu mindre."

Luter hade nu erhållit kallelse att
inställa sig inför riksdagen, för att
förhöras angående sin lära, men den
unge kejsaren, Carl den V, ville icke
giva honom något lejdebrev. Utan
ett sådant löfte om beskydd för sitt
liv kunde Luter icke resa, ty han
visste, att det vore att gå döden till
mötes. Men här beskyddade åter den
gode kurfursten av Sachsen den djärve
reformatorn i farans stund. Han
ut-värkade av kejsaren och översände till
Luter ett lejdebrev, som var så
förbindande, att intet våld kunde mot
Luter förövas, utan att det skulle
befläcka Carls ära.

Den 2 April tog Luter avsked av
sina vänner. Vänd till en av sina
förtrogna sade ban: "Min käre broder,
om jag icke återkommer, och om mina
fiender bringa mig om livet, så besvär
jag dig, att icke upphöra med att lära,
och bliv beståndande i sanningen.
Arbeta i mitt ställe, efter jag icke får
arbeta! Om du lever, så betyder det
föga, att jag "går under.’’ Därpå
anbefallde han sin själ i den trofaste
Gudens händer, steg upp i vagnen och

lämnade "Wittenberg. Stadens råd
hade för resan anskaffat honom en an-

språkslös vagn med ett tak av lärft,
vilket efter behag kunde avtagas och
påsättas.

Under hans resa till Worms
trängdes folket omkring honom för att få
se den djärve mannen, som i likhet
med apostlarna skulle uppträda inför
jordens härskare för Herrens skull, och
som i likhet med dem var beredd att
uppoffra till och med sitt liv för
sanningen. "Men ack", sade några till
honom, "i Worms äro så många
kardinaler och biskopar församlade, de
skola bränna er och förvandla er kropp
till aska, såsom de fordom gjorde med
Johan Huss." Men ingenting kunde
skrämma reformatorn. "Om de",
sade han, "antände en eld, som sträckte
sig från Worms till Wittenberg och
vars låga räckte ända upp i himmelen,
så skulle jag i Herrens namn gå
igenom honom. Jag skulle likväl träda
inför dem, gå in i Behemots gap,
sönderbryta hans tänder och bekänna vår
Herre Jesus Kristus."

Allt efter som Luter närmade sig
Worms, tilltog fiendskapen bland hans
ovänner och oron bland hans vänner.
Själva Spalatin, en av Luters vänner,
som före honom anlänt till Worms,
började frukta det värsta för sin vän.
Han var omgiven av Luters
motståndare och hörde dem säga, att man icke
behövde akta en kättares’ lejdebrev;
det vill med andra ord säga, att
kejsaren icke skulle göra orätt uti att
tvärt emot sitt löfte att beskydda
Luter, överlämna honom åt hans fiender
till att fängslas och dödas, därföre att
det skulle strida emot påvens intresse
att det givna löftet hölles. Utan
tvivel skulle även påven med glädje hava
förlåtit kejsaren det, om han hade
brutit sitt löfte vid ett sådant tillfälle som
detta.

Jag vågar säga, att Spalatin
fruktade det skulle gå så, ty han tänkte
på martyren Huss, .som omkring ett
hundra år förut blev gripen-och
överlämnad åt lågorna, oaktat även han hade
kejserligt lejdebrev. Spalatin sände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free