Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44 - 4 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
DZotn och dimma
Det är molnet, som skymmer för himmelen
blå,
det är dimman, som gör, att jag solen ej ser.
Men där ovan finns blånande rymder ändå;
över dimmornas massor än solen ser ner.
Det är mörkret, som drager sin svarta ridå
för mitt öga, att ljuset det icke kan nå.
Men — i molnen en skatt av välsignelser bor,
som åt jorden ger grönska och äring och
frukt,
och där glida ur dimmornas fuktiga flor
myriader av pärlor med svalka och fukt.
Blott när mörkret sin mantel kring jorden
har lagt,
ser jag stjärnornas gnistrande, glänsande
prakt.
Har än sorgmolnets skur fallit tung över
mig,
skall jag solen nog skåda få ännu en gång.
Och om dimmorna lägra sig tätt på min stig,
jag ej ser, hur alltmer den blir törnig och
trång,
när ej strimma av dagning i natten jag ser,
skåda löftenas stjärnor allt klarare ner.
O, min Gud, sänd ditt ljus och din sanning,
fastän
nådens sol syns mig gömd bakom regntunga
dok!
Lik en blind med min troshand jag stavar
väl än,
vad du skrivit om mig för var dag i din bok.
På den mörkaste skrift faller ljus dock en
gång,
då den ingår som text till min eviga sång.
Betty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
