Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45 - 11 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
emot denna svåra och giftiga
sjukdom".
"Vi vilja ätt J samt och
synnerligen till undvikande av straff för
majestätsbrott, efter ovanberörda tjugu
dagar icke hysen, härbärgeren, med mat
eller dryck vederkvicken och
uppehållen nämnde Luter, ej heller med ord
eller gärning, hemligen eller
uppenbarligen på något sätt bevisen honom
hjälp, utan varhälst I påträffen
honom, tagen honom till fånga, till dess
vi giva eder förordning huru I skolen
handla med honom, och I för ett så
heligt verk erhållen tillbörlig
vedergällning. ’’
"Hans anhängare skolen I gripa
och nedslå, samt bemäktiga eder deras
gods."
"Men om någon av vilken
värdighet eller stånd han vara må, emot detta
vårt kejserliga och kristliga påbud
bryter, så skall mot honom förfaras
enligt rikets bann och akt, vilket må
var och en till efterrättelse lända."
Sjuttonde Kapitlet.
Luter fortsätter emellertid i lugn sin
återfärd. En tarvlig vagn utgör hans
enkla åkdon. Hans broder Jakob och
en annan vän utgöra hans sällskap.
Han har vilat sig några dagar hos
sina släktningar, som han under resan
besökt. Nyligen har hans farmoder till
avsked omfamnat honom. Med
hurudana känslor skulle icke hon taga
farväl av denne sin beryktade ättling, som
han väl knappast hoppades återse i
denna världen! — Det lilla sällskapet
reser nu längs Thyringerskogen ocli
vagnen rullar just genom en hålväg
nära Gliesbachs gamla övergivna
kyrka. — "Hör!" är ej detta bullret av
hästhovar ?
Hästarnas trampande närmar sig
hastigt, och plötsligt framspränga fem
maskerade fråtf huvud till fot
beväpnade ryttare emot de resande. Så
snart Jakob såg, vilken fara som
hotade, hoppade han ur vagnen och tog
till flykten utan att säga ett ord.
Kusken försökte att göra motstånd.
Håll! ropade med fruktansvärd stämma
en av de anfallande och kastade sig
i detsamma över honom och slog
honom till marken. En annan ryttare
fattade uti Luters vän oeh höll honom
på avstånd. De tre andra bemäktigade
sig den försvarslöse reformatorn. De
ryckte honom ur vagnen, kastade en
ryttarekappa över hans axlar och satte
honom på en häst, som de hade i
beredskap. Alla ryttarna hoppade
därefter upp i .sina sadlar. Därvid
tappade en av dem sin hatt, men han gav
sig ej tid att taga upp honom, utan
de skyndade bort med sin fånge och
voro om ett ögonblick försvunna i den
mörka skogen. De gjorde många
vändningar och krokar samt redo fram och
tillbaka i flera olika riktningar inne
i skogen för att förvilla möjliga
förföljare.
Luter, som icke var van att rida,
överväldigades snart av trötthet. De
maskerade männen tilläto honom då,
att för några ögonblick stiga av hästen,
vila sig under ett bokträd och dricka
av en där varande källa, som därav
än i dag kallas Luters källa.
Natten inbröt omsider, men Luter
måste oupphörligt rida, tills de
omkring en timme för midnatt nådde
foten av ett berg. På toppen av berget
låg ett gammalt, av mörka skogar
omgivet slott, kallat Wartburg. De redo
långsamt uppför berget och nådde
omsider slottet, Eiglarna skötos då
undan, bommarna föllo, portarna
öppnades och reformatorn trädde över
tröskeln, varefter portarna tillslötos.
Inne på borggården stego de av
hästarna. En av riddarna förde då Luter in
i en kammare. Där låg en riddardräkl
med tillhörande svärd. Vad kan väl
allt detta betyda? Hade Luter blivit
förd hit för att här mördas? Var han
nu i sina fienders våld? Nej, han var
under sina vänners beskydd. De hade
bortfört honom, för att rädda honom.
De inneslöto honom väl nu såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
